Beer Here Hoptilicus (9%)

I en maklig men ändå hyfsad stabil takt betar jag av öl från Beer Here. I förra veckan intogs en amerikansk ale med namnet Hoptilicus som var oväntat bra. Oväntat, dels eftersom jag hade hört en del kritik, och dels eftersom min intuition sade mig att den skulle vara lite spritig eftersom den ser giftig ut och ligger på nio procent. Men tvärtom var Hoptilicus lättdrucken. Alkoholen var väl gömd. Vid upphällning en mörk och ej tjock rödbrun vätska och en hyfsat livlig kolsyra. En mycket fräsch och distinkt humle i smaken men ändå balanserad. Och i periferin en maltsötma. Doften mest malt. Bitterheten låg. En del konstiga jox-kryddor som är svårplacerade men påminde lite om jul och jord. En öl som uppskattades eftersom den var enkel och komplex på samma gång. Tveka inte att testa Hoptilicus om möjlighet ges. Betyg: 4.5 (5.0).

Seven Giraffes (5,1%) & Traquair 2010 (10 %)

Idag recenseras två nytillskott, den första gästar under längre tid, den andre är tillfällig under hösten. Nja sådär sammanfattar ölen rätt så bra! Som sagt tidigare, hamnar under kategorin rolig att testa!

Seven Giraffes bryggs av skottska Williams Bros Brewing Co. Bara namnet säger ju en del om fantasin, suck! ölen innehåller sju olika maltsorter och torrhumlad med Cascade och Styrian Golding. Vid första sippen slås man av en behaglig humle, men om det är två, fem eller sju maltsorter gör mig detsamma. Ölen är kryddad med fläder och citronzest. För oss dödliga leder en snabb sökning att citronzest är det yttersta gula på citronskalet. Detta omvandlas i upplevelsen till en frisk sommarkänsla i doftupplevelsen, men märks inte i smaken. Sammanfattningsvis: en okej öl som är bättre än en Pripps Blå eller en Kung, men bara snäppet över. Betyg: 2.5 (5.0) Pris: 23:90 för 500 ml. I Systembolagets fasta sortiment.
+ i kanten för etiketten. Jag älskar giraffer!

Traquair 2010 har en mörk, och brun färg vid upphällning. Bra skjuts i kolsyran. Traquair är en brittisk Barley Wine som i ärlighetens namn hade tjänat på att lagras. Ölen var absolut inte genomusel när det som vanligt blev så att den dracks tätt inpå inköpet. Till de negativa aspekterna kan tillföras att ölet var spritigt, lite väl bränd doft och smak och en sötma som tränger på för mycket. Övriga smaker (kaffe, choklad et cetera) hade gärna fått vara liiite mer framträdande. Positivt? Tja, jag gillar stilen. Betyg: 2.9 (5.0). Pris: 39:90 för 330 ml.

Hornbeer Gladiator (6,4 %)

Hornbeer Gladiator, en dansk IPA utmanade i somras Midtfyns Bryghus. Kanske giganternas kamp, eller i alla fall en bra kamp! Jag har druckit endast ett par öl från Midtfyn, men de har imponerat. Följande text från etiketten kan i en sann sportmanship-anda på ett bättre sätt beskriva denna "tävling":

I det gamle Rom udkæmpede Gladiatorerne drabelige kampe på liv og død. I vores tid udkæmpes de drabelige kampe heldigvis næsten kun i sport. I øllets verden dyster bryggerne om at lave den bedste øl. Denne øl er brygget i samme ånd, som da Gladiatorerne kæmpede, som når det danske fodboldlandshold ydmyger USA i kvartfinalen i Sydafrika i juni 2010 - og som en venskabelig, drabelig dyst mellem Midtfyns Bryghus og Hornbeer om at lave den bedste øl!

Ölen är nästan identiska till utseende. Kanske i smak?! Jag köpte Hornbeers variant, dels eftersom jag gillar Hornbeer, dels efter rekommendation av herren som huserar på Barley Wine. Humlen är i doft och smak kraftig och, skulle jag vilja säga: genomsyrande. Fruktig doft och smak. Hyfsat maltig. Lite söt, men bara lite. Bitterheten hålls i schack. Balanserad. En välgjord och njutbar IPA! Skulle vara intressant att testa Midtfyns variant! Betyg: 4.8 (5.0).

Besök på biskopen

En trevlig helg har passerat. Slag i saken gjordes genom besök på "nya" biskopen på Gustav Adolfs torg. Men där blev det bara en öl. Det var mycket folk (läs ålahoen) och lokalen var inredd som en polenfärja. Men vem vet, en reling kanske kan vara bra att ha när klockan har passerat midnatt. På biskopen testades Left Hands 400 pound Monkey (6,7%) som fanns på tap. Left Hand Brewing Co har jag som många andra hobbyölälskare stiftat bekantskap med via deras Milk stout och Haystack Weat. Två mycket bra öl, och Left Hand fortsätter imponera. Jag föll som en fura för 400. Kan beskrivas som smakrikt. Söta syrliga smaker uppblandat med kåda och tall. Vid upphällning bärnstensfärgad med en fascinerande gräddig skumkrona. Mild kolsyra. Huvudintrycket från hela upplevelsen är komplex. Många smaker men samtidigt välbalanserat, med en inte alltför kraftig och blommig humle. Dofterna var dämpade i jämförelse med smaken. Ett öl som jag älskade. Betyg: 5.0 (5.0).

När ölen var avslutad knallade vi ner till gamla trygga biskopen på Norra Vallgatan. Där var det ungefär samma fina utbud, och ett mer stillsamt antal människor. Ingen trängsel i baren.

Jag drack följande öl: Founders Pale Ale (5,4%), Snake Dog IPA (7,1%), Avery Out Of Bounds (5,1%), Thomas Creek Class Five IPA (5,5%), Brooklyn Monster Ale (10,1%), Mikkeller East Kent Golding Single Hop IPA (6,9%), Great Divide Titan IPA (7,1%), Dugges Never Mind The Bollox! (9%)

Det var ett gäng fantastiskt fina öl som jag lyckades pricka in under kvällen, det är det första som måste sägas, med ett undantag som blir först ut: Brooklyns Barley Wine, Monster Ale. Denna öl var på tok alldeles för söt. En sötma som inte var angenäm på något vis. På detta en beska som var irriterande. Några andra smaker var svåra att förnimma eftersom sötman dominerade ut allt annat. Flaskan var (liksom Brooklyns chokladstout som intogs i somras) utgången i september 2009. Så den var med andra ord lagrad ett tag. Nä, Brooklyn är inte mycket att ha, den enda öl från bryggeriet som har fallit i goda händer är deras IPA som lanserades på bolaget för ett tag sedan, men det är en annan historia. Betyg: 1.0 (5.0). Pris: 95:00 för 330 ml.

Dugges har en plats i mitt hjärta, och jag blev glad när jag såg Dugges Never Mind The Bollox! på kran. Det finns något särskilt med detta öl som i stil är en dubbel IPA, och det är en extremt tydlig smak bestående av syrliga tropiska frukter. Lite av en AHA-upplevelse, att denna smak är så tydlig alltså. Fungerar bra som godis. Humlen är fint presenterad i doft och smak. En aning bitter, men oerhört välsmakande och denna svenska dubbel IPA är onekligen fint balanserad. Betyg: 4.7 (5.0).

Mikkeller East Kent Golding Single Hop IPA är bra, och recenserades i samband med ett besök i april månad. Titan IPA skrevs ner kortfattat i januari, men det var innan jag fick ordentlig smak på öl med en tydligt humlad profil. När det gäller Snake Dog IPA så skriver jag återigen, liksom i november 2009, att den får avhandlas vid ett annat tillfälle. Ska så småningom dricka och därmed fördjupa mig mer i bryggeriet och deras drycker. Det får bli en historia i sig i ett annat sammanhang.

Founders Pale Ale. Humlad med Centennial. Balanserad och fräscht blommig. Ingen direkt superupplevele, men stabil. Betyg: 4.0 (5.0). Founders är annars ett favoritbryggeri och tidigare upplevelser är: Centennial IPA, Double Trouble, Red's Rye PA, Breakfast Stout samt Curmudgeon Old Ale. Snygg hemsida.

När det gäller Thomas Creek Five Class IPA kan jag säga att den var bra! Ber om att få återkomma, då min nyfikenhet har väckts, och då jag säkerligen inom en snar framtid kommer att hugga in på Imperial Oak, Porter och vad mer jag kan komma över. Intressant.

Sist, men inte minst, Avery Out Of Bounds imponerade liksom Left Hand. En, med en svag alkoholstyrka, mycket välsmakande stout. Ölen kändes inte så svag alkoholmässigt, och jag blev förvånad när jag googlade styrkan (på flaskan står det ju endast Yeah It is! nere i högra hörnet på flaskan, vilket är rätt kul). En mörkt rödbrun vätska som har en kraftigt torr rostad karaktär. Kaffe, choklad och lakrits i en tydlig smakrik och lyckad kombination. Små touchar av amerikansk humle. Krämig i konsistensen och ett mumsig öl som lyckas perfekt utan att alkoholstyrkan behöver vandra upp mot sju, åtta eller nio procent. Lätt högsta betyg: 5.0 (5.0). Ett måsteköp. Pris: 95:00 för 330 ml.

Nästa vecka är det dags för ett besök på Mikkeller bar, och förmodligen ett inköp hos en välsorterad butik på andra sidan sundet. Självklart återkommer jag med en rapport för den som är intresserad.

Mohawk Stitch (5,3 %) & Mohawk EIPA (7,5 %)

Mohawk Stitch och Mohawk EIPA bryggs på Sigtuna brygghus. Stitch:en är najs vilket är en aning paradoxalt eftersom min upplevelse är att den är tunn, lite vattnig och smaklös med andra ord. Ingen öl som jag direkt associerar med karaktär eller kraftiga och stora smaker. Men, med betoning, en påtaglig chokladsmak. Inte helt väntat då den överlägset tydligaste aromen är kaffe. Inte fel det heller. Mycket trevligt. Så pass trevligt att jag faktiskt köper ölen då och då, just för att den är så enkel. Testa så tror jag att ni förstår vad jag menar. Betyg: 3.6 (5.0). Pris: 26:80 för 500 ml. Tillfällig på Systembolaget sedan den förste september.

Mohawk EIPA har prövats i ett par olika sammanhang. Men den håller inte måttet. Förväntningarna var höga. Humlesorterna Amarillo, Cascade, Centennial, Chinock, Columbus, Magnum och Simcoe lät som en riktig höjdare. Mastodonthumlig med andra ord. Orange och rödtonad vid upphällning. När det gäller smaken, och av vikt för den fortsatta recensionen, humlechocken uteblev. Jisses vilken besvikelse. Vad gick snett? Övrigt värt att nämna var att ölet var svag i sötma och beska. En syrlighet som inte vad särskilt förnimbar. Vad mer att berätta? Inte särskilt mycket. Dissas! Betyg: 2.5 (5.0). Pris: 36:10 för 500 ml.

BarleyWine

Snabbt inlägg idag. Igår företogs en spontan icke-ölrelaterad resa till Köpenhamn. Inne på BarleyWine blev det lite panikartat eftersom tiden var knapp, cirka 10 minuter. En rejäl inköpsresa vankas om cirka två veckor. På BarleyWine köpte jag: Beer Here Hoptilicus (9%), Hornbeer Kiss The Frog (4,6 %) Hornbeer Røgøl (5,7%), Southern Tier Phin & Matts Extraordinary Ale (5,4%) Nieuwpoortse Roste Jeanne (7%), S't Bernardus Abt 12 (10%), Brasserie (Abbaye) Des Rocs Grand Cru (9,5%).

Sedvanligt besök gjordes i "mataffären" Irma. Ett fint ölsortiment till bra priser. Inte så oväntat fanns mycket dansk öl, bland annat flertalet sorter från Nørrebro Bryghus, exempelvis New York Lager (5,2%) och Bombay Pale Ale (6,5%) som kostar 25:00 DKK flaskan. Tänker även testa Tæppefald (6,2%) samt Humlefryd (5,5%) från Bryggeriet Skands som etablerades 2003. 16:00 DKK flaskan. Ølfabrikken Pale Ale för 8:00 DKK burken är ju också minst sagt ett fynd.

Girardin Framboise (5%)

På lördag är det dags att återigen besöka BarleyWine. Lagret är redo för en påfyllning. Finns mycket spännande att köpa. Såhär lite impulsivt blir det nog några amerikanska brygder, och garanterat ett par flaskor från Amager Bryghus. Eftersom resan är spontan och, tro det eller ej, har andra syften än att köpa och dricka öl blir kappsäcken ganska så lätt.

På tal om BarleyWine tas nu tillfället i akt att skriva några rader om en fin öl som förgyllde min sommar: Girardin Framboise från Brouwerij Girardin! En trevlig icke-komplex hallonlambic som påminde en del om soda, men som för all del inte var vattnig, inte alls. En klar röd vätska var synen vid upphällning. Frisk, fruktig och ganska lysande för att vara så enkel. Inte alls speciell söt, och sodakänslan, hade kanske i en annan sinnesstämning upplevts som negativt, men i värmen satt den som en keps. Mycket fin smak. En del hade nog klagat på att den är ointressant, men jag uppskattar att det finns alternativ till abstrakta lambics. Lambic är och kommer alltid att förbli min favoritstil i ölvärlden. Brouwerij Girardin imponerar återigen! Betyg: 4.5 (5.0)

Samuel Adams

Bland de tre är min upplevelse att Honey porter (5,5%) är den bästa! Varför?! För att vara så prisvärd så känns denna porter ganska lyxig. Fin sötma i både doft och smak, ölen är ju kryddad med honung, och som lyfts fram på ett lyckat sätt. Mild kolsyra. En stilla ton av kaffe och kola. Ett bra, trevligt, och stabilt öl som då och då åker ner i kundkorgen på bolaget. Därav blir betyget relativt högt: 4.0. Pris: 18:90 för 355 ml.

Samuel Adams är ett bryggeri som i grund och botten för personlig del är uppskattat. En del öl är bra, en del är mindre bra. Tidigare har Boston Ale (4,8%) recenserats, och denna lilla berättelse finner du här.

Samuel Adams Black Lager (4,9%) är också bra! Här framkommer en mysig ton av choklad i doft och smak. Smakerna är rejält brända om ni förstår hur jag menar, särskilt i eftersmaken. Kanske inte riktigt lika frisk som honungsölen, men väl balanserad och lättdrucken. Välgjord, men kanske inte så spännande, inget revolutionerande, men den förhoppningen fanns ju inte, och alla öl behöver inte vara något extra. Psykologisk köper jag oftare honungsportern. Stabilt betyg även här: 4.0. Pris: 15:90 för 355 ml.



De flesta oktoberfestöl som finns att tillgå på bolaget är inget för mig. Tråkiga och smakar likadant, med ett par undantag. Därför har de flesta ratats i år. Samuel Adams oktoberfest (5,5 %) var ett undantag, men det kanske inte var särskilt genomtänkt. Väldigt maltig i smaken, ganska söt. Väldigt enkel. Inte otäck på något sätt men väl simpel. Kanske lite fruktig. Ett öl som inte gav mig någonting, och finns inte heller så mycket att orda om. Finns egentligen inget underlag, och från min sida inte heller något intresse för en djupare analys. Hoppa över denna om du inte tvunget vill testa allt (inte fel med det i och för sig). Betyg: 2.7 (5.0). Pris: 17:90 för 355 ml.

I somras under en tågresa mellan Toronto och New York drack jag "ett gäng" Samuel Adams men tragikomiskt och kanske logiskt minns jag ej sort och hittar inte heller bilder, men jag har fler öl från bryggeriet att recensera så det får bli en annan gång. Samuel Adams har många spännande öl. Kolla in hemsidan.

Alla ovan nämnda öl finns tillgängliga på Systembolaget.

Ölrapport från Island - del II

Island var ett resmål som jag åkte till i början av året. Islänningarna är duktiga på öl och en hel del sådana (öl då) slöks under den dryga vecka som jag var iväg. Sedan tidigare har min ambition varit att för er kära vänner att recensera (eller mer riktigt kommentera) de öl som intogs under resan. Inlägget: Ölrapport från Island - del I återfinns här. Nu är det dags för Island del II. Vid ett senare tillfälle kommer den tredje och avslutande delen på Islandstemat. Tanken med temat är att väcka intresse för egna efterforskningar eller som en slags miniguide avseende öl för andra som åker till ön.

Fosterlandsins Freyja (4,5%)
Ett coolt veteöl från Ölvisholt som var först på Island med sitt Freyja att brygga ett veteöl. Detta öl är kryddat med koriander. Koriandern är dock ej särskilt påtaglig. Lättdrucket fräscht öl som passar bra ihop med enklare måltider exempelvis sallad. Kan dra mig till minnes att vi ansåg att Freyja var ett öl utöver det vanliga. Betyg: 4.1





Kaldi Dökkur (5%) och Þorra Kaldi (5,4%)
Vi provade Kaldi Dökkur (5%) och Þorra Kaldi (5,4%) som känns som Bill och Bull eller Kreti och Pleti, alltså rörigt. Ölen produceras av Bruggsmiðjan som totalt har sex öl i sitt sortiment. Islands första mikrobryggeri läste jag mig till. Kaldis bas består av 4 sorters korn, tre sorters humle, jäst och vatten. Förutom det isländska vattnet är resterande råvaror från Tjeckien. Slår ihop recensionen då det inte finns så mycket att skriva mer än att vi inte alls uppskattade dessa öl. Knappt märkbar skillnad i jämförelse mellan ölen. I smak söt och bitter. Bitter i huvudsak i avslutningen. Mörkt rödbrun färg och man drog lite på munnen på grund av obehaglighetskänslan. Kanske bara var fel där och då. Betyg: 2.2 (5.0).

Skjalfti (5%)
Också ett öl från Ölvisholt. Finns liksom Mori (5,5%) tillgänglig på Bishop och som tidigare i bloggen har kommenterats såhär: "Vidare intogs en isländsk öl, Skjalfti (5 %), flasköl 330 ml. Skjalfti betyder jordbävning. Två dagar innan bryggeriet skulle invigas drabbades Island av en jordbävning. En söt öl men inslag av karamell, inget speciellt på något sätt, men inte på något sätt fel". Betyg 2.5 (5.0).





Islenskur Urvals Stout (Viking Olgerd Akureyri)(5,8%)
Vetitusan vad som är bryggeriet och vad som är namnet på ölen. Men ordet stout är ju det enda man behöver veta - en ganska brutal mörk färg och i lukt och smak brända toner av kaffe, choklad,och något som påminner om vanilj, eller kanske kokos. Mycket god och mycket lättdrucken. Kom ihåg denna öl som en riktig hit. Betyg: 4.7 (5.0).

Svammel om höstens nyheter samt ett trevligt öl som heter Maredsous 6

Den första dagen i oktober månad, det vill säga igår, var ju spännande. Men inga överdrifter här inte. Utgick i maklig takt och inför helgen köptes: Fuller's London Porter (5,4%) (mycket bra porter som har testats tidigare) Bagge Bocköl (6%), Dugges Kals Stout (5%), Innis & Guns Rum Cask Oak Aged Beer (7,4%), Seven Giraffes (5,1%) samt S:t Eriks IPA (5,3%). Cantillon Kriek Lambic Bio (5%) drack jag i samband med ett besök på bryggeriet förra sommaren. Mycket bra! Yeti Imperial Stout (9,5%) är extremt bra, men fanns tyvärr inte på Östra Förstadsgatan, utan kommer sannerligen bli inköpt i nästa vecka. Bäst hittills har varit, oväntat, Innis & Guns Rum Cask Oak Aged Beer. På andra sidan skalan finns Bagge Bocköl.

Ovan nämnda öl kommer att avhandlas vid ett senare tillfälle. Nog med svammel. Ett trevligt öl som är värt att nämna heter Maredsous. Ölet har länge varit en trogen efterföljare som druckits här och var, i Sverige, i Belgien, i USA, ja, lite överallt. Som en kär gammal trogen vän helt enkelt. Maredsous är inget jättebra öl, men det är bra. Det är tryggt och det är inget kludd. Maredsous bryggs i tre olika stilar; blond (6%), brun (8%) och trippel (10%). Bryggeriet är döpt efter den by i Belgien där verksamheten är lokaliserad, alltså Maredsous. För vidare läsning surfa in på hemsidan, men det är på egen risk, den är rätt svårnavigerad. Särskilt efter ett par öl. Maredsous 6 och 8 finns i Systembolagets ordinarie sortiment. 10:an i beställningssortimentet. På min bild syns 6:an. Denna öl är liksom de övriga ganska fruktig, då tropiska lite syrliga frukter som framför allt ananas. Också ganska söt. Svårt att säga vilken som är bäst, det beror nog på humör skulle jag vilja säga. Min upplevelse är att det som skiljer ölen emellan är att doft och smak ökar med 8:an och än mer med 10:an. Pris för 6:an är 18:20 :- för 330 ml. Betyg: 3.9 (5.0).