Hantverksbryggeriets Kosacken (7,5%) & Mikkeller Centennial Single Hop IPA (6,9%) samt övriga öl i veckan

Den snart gångna veckan har varit lugn ur en ölsynpunkt, men ack så trevlig. Amager Bryghus Nitro (10%) är kanske än så länge årets överraskning?! Otroligt god, det blev till och med en hastig promenad bort till bolaget i tisdags och köpte, trots priset, ytterligare ett par flaskor, varav den ena dracks under gårdagen som en, låt säga slags uppvärmning. Även klassikern Westmalle Tripel (9,5%) slank ner. Gammal recension finnes här. Nitro förtjänar att recenseras mer utförligt och det ska jag se till att göra när tid ges.

Efter en drink och en trist Heineken på fat (i brist på annat) styrdes skutan mot Bishop. Även vid detta tillfälle (som förra veckan) fanns tidsutrymme för två öl. Denna lördag erbjöds Kosacken (7,5%) på fat. Kosacken är en rejält kraftig stout och är inget som direkt dansar ner i strupen. En massiv köttig och rökig smak, lite sådär sotaktig känsla ni vet, fullkomligt exploderade i munnen. Moccafärgat och rejält krämigt skum. Tog lååång tid att få den upphälld, men blev då under tiden en trevlig konversation med killen i baren. Bland annat öppnar det nya Bishop på Gustav Adolf torg den 6 september. Kosacken är bäst hittills av dessa till namnet medeltidsinspirerade lustigheter som Hantverksbryggeriet presenterar även om det är svårt och många gånger dumt att jämföra olika stilar. Betyget blir högt, 4.5 (5.0). Pris: 69 kronor för 330 ml.

Den andra ölen då? Jo, Mikkeller Centennial Single Hop IPA (6.9%) som är en fantastisk trevlig och fin öl. Jag har blivit ett riktigt fan av humle och denna Mikkeller är ett jordnära, uppfriskande, ganska svagt och därmed anständigt icke-överdrivet humlat öl. En riktig höjdare som passar bra att bryta av med mellan "humlebomberna". Testa detta nästa gång ni är på exempelvis Bishop, jag bifogar ett tidigare foto från när jag hade en flaska hemma. Högsta betyg: 5.0 (5.0). Pris: 89 kr för 330 ml.

Hantverksbryggeriets Narren (5,7%) & Dugges Avenyn Ale (5%)

Malmöfestivalen har dragit igång och jag och min kära hustru slank in på Bishop Arms i väntan på Familjens sista låt under deras konsert på stortorget igår kväll. Tid fanns för två öl. På bloggen har tidigare nämnts Hantverksbryggeriet Västerås, och deras öl Bödeln (5,6%). När jag drack den första gången fick den betyg 2.5 vilket jag nu efter att ha druckit den flera gånger kanske kan tycka är lite lågt satt. Men jag har ju egentligen aldrig tagit min betygssättning på blodigt allvar utan ska ses som en fingervisning. Jag slänger in en bild på Bödeln från tidigare i somras då jag inte hade kameran med mig igår.

Igårkväll, till min stora förtjusning såg jag att Narren (5,7%) erbjöds på fat och självklart blev det en sådan. Kryddig, icke-komplex men paradoxalt nog svår att beskriva, kanske lite tråkig? Knappt märkbar kolsyra. Hyfsad efterbeska, men inte som bödeln då. Betyg: 3.0 (5.0).

I framtiden skjuter jag Narren åt sidan, och hugger in på Hantverksbryggeriets övriga sortiment: Bonden (3,5%), Sotarn (4,3%), Kosacken (7,5%), Munken (9,5%), Baronen (9%), Julnarren (7%) och Alkemisten (5%). Tröls ska normalt ha de flesta inne, men när jag var där senast fanns förutom Bödeln endast Alkemisten som är en blåbärslambic som inte föll mig i smaken just då.

Ölpausen avslutades med en Dugges Avenyn Ale (5%), även den på fat. Upplevde smaken dels, som tvålig, dels, som fruktig. Tydligast var smak av apelsin och aprikos! Tvålsmaken gick inte att ta miste på, men var inte så otäckt som det låter. Ölet var tjockt i konsistensen och kolsyran svag. En kraftig kompakt skumkrona som påminde om grädde. Trevligt, lättdrucket och småintressant öl sammanfattar min uppfattning ganska så bra! Betyg: 3.8 (5.0).

Bishop arms i Lund

I lördags var det återigen dags för ett besök på Bishop arms, denna gång i Lund. Alltid trevligt med ett återbesök i den stad där jag tillbringade nästan 6 ½ år av mitt liv.

Tidigare på kvällen hemma hos min kompis Kalle värmde jag upp med en Saxo Bio (7,5 %) från Brasserie Caracole. Ett ungt belgiskt bryggeri som startade 1994. Ekologiska Saxo Bio är uppkallat efter mannen som uppfann saxofonen, Adolphe Sax som naturligtvis var Belgare. Omdöme? Tja, det är ingen dålig öl, men långt ifrån den bästa. Lukt och smak är minst sagt kryddig och fruktig (grönt äpple, ananas?) och färgen är guldtonad och disig. En trevlig novembernyhet hos Systembolaget, men betyget blir lite över medel 3.0 (5.0). Pris 26:90 för 330 ml.

Efter denna upplevlse intogs en Zeitgeist Black Lager (4,9%) från BrewDog, en öl som inom en snar framtid kommer att recenseras för sig. Har druckit denna tidigare, och är uppskattad, trots att den är lite klen för genren. Som en avslutning innan avfärd till Bishop dracks en annan tidigare beprövad öl, en djävul som jag uppskattar mycket, Duvel (8,5%). En belgisk överjäst gyllenfärgad öl av aletyp. Duvel har en fin historia. Bryggaren Albert Moortgart kom över en ny jästsort under en resa i Skottland nådens år 1918. Vid en provsmakning beskrevs ölet som en djävul och marknadsfördes under detta namn från 1923. En häftig syrlig och besk upplevelse. Betyg 4.0 (5.0) och priset är 24:90 för 330 ml. Ingår i Systembolagets ordinarie sortiment.

Väl på plats inledde jag med en Chimay röd (7 %) som är mer syrlig och fruktig än de övriga i serien. Ingen favorit bland de tre, utan jag föredrar Chimay blå som är mer rejäl i smaken. Därefter provsmakades en Bödelns IPA (5,6 %) från Västerås på tapp, som är tillverkad av Hantverksbryggeriet. Första gången jag testade deras öl. Bryggeriet startades 2003. En besk öl, med en rödaktig nyans och kraftig skumkrona. Inte extrem eller hemsk på något sätt, men inte heller en höjdare, inslag av citrus. Betyg 2.5 (5.0). Kolla in bryggeriets hemsida.

Vidare intogs en isländsk öl, Skjalfti (5 %), flasköl 330 ml. Skjalfti betyder jordbävning. Två dagar innan bryggeriet skule invigas drabbades Island av en jordbävning. En söt öl men inslag av karamell, inget speciellt på något sätt, men inte på något sätt fel. Betyg 2.5 (5.0). Kalle köpte sedan Sierra Nevada Torpeda Extra IPA (7,2 %). En öl som jag vet är omtyckt men som jag helt enkelt inte pallar med, får kräkattacker så fort jag får se flaskan. Jag kommer förklara varför i ett kommande inlägg. I ett kommande inlägg kommer även Snake Dog IPA (7,1 %) från Flying Dog Brewery att avhandlas. På fat blev det för min del avslutningsvis en trevlig öl ifrån Visby, som jag tror, hehe, var en Wisby klosteröl (5,0 %), men det får vara osagt. Gotlands bryggeri gör hur som haver god öl, så det är aldrig ett felköp.