Avery Maharaja Imperial India Pale Ale (10,3 %)

Sannerligen ett makalöst öl. IBU 102. IBU är ett mått för beska i ölen och förkortningen står bokstavligen för International Bitterness Units.

Nåväl, Maharaja var kanske lite väl häftigt att dricka som ett AW-öl framför spisen rörandes i grytorna, m.a.o. slog ölet rätt rejält. Extremhumlat! En stil som jag under året har lärt mig att uppskatta, vilket märks på betygsättningen. Jämför betyg detta året med förra inom genren.

Avery gör bra öl, men Maharaja var fantastiskt. Tyngden eller kraftfullheten är överväldigande. Lite som G Schneider & Sons Aventinus Weizen Eisbock (12%) fast då istället kryddan som är så extremt framträdande. Psykologiskt finns inte suget alltid där när det är öl-time. Kanske är det relativt tuffa sötman som är boven i det hela. Det drar ner betyget något.

Slutligen känns det inte särskilt lönt att definiera fler smaker i denna ölanalys, men utöver humlen var ölen lite sådär citrusgräsaktig och kådabarrig. Kolsyran är något över medel och mycket trevligt att det var lite fart på gasen. Betyg: 4.8 (5.0). Pris: cirka 70 :- för 700 ml.

Aventinus Weizen Eisbock (12 %) & Jenlain Blonde (5,9%)

Dagens ölinköp. Inget revolutionerande, ömsom nytt ömsom gammalt. Nytt för min del är Mikkeller Jackie Brown (5,9%), Jämtlands Pilgrim (4,5 %)och Jämtlands President (5,2). Jämtlands har jag länge tänkt köpa, men det har aldrig blivit av dessvärre. Men när ämnet dök upp i veckan så kände jag mig manad att testa. Övriga öl är Aecht Schlenkerla Rauchbier (5,1 %), Mohawk Extra India Pale Ale (7,5%) Westmalle Dubbel (7%) samt Breznak (5,1 %). Recensioner kommer naturligtvis att dyka upp här på bloggen när tiden är den rätta. Ikväll ska jag i gott lag ge mig på Mikkellern och Mohawken (god) och några andra undanstoppade godingar, då min vän Jonas bemödar sig att ta taxi mellan Lund och Malmö sent ikväll.

Idag ska jag först recensera ett mycket märkligt öl, som lätt har varit en av de bättre ölupplevelserna i år. Främst eftersom den är så speciell och unik i sin smaksammansättning. Jag pratar om G Schneider & Sons Aventinus Weizen Eisbock (12 %). Här snackar vi en riktig kryddbomb. Vid öppnandet ger kryddoften en rejäl käftsmäll, en sak är jag säker på i alla fall, doften av koriander, men också apelsin, torkade örter. Som man brukar säga med svåra öl: KOMPLEX. En smakbomb kryddad med ditt och datt. Smaken är en sådan upplevelse att alkoholhalten inte märks av överhuvudtaget. Otroligt len och fin, lite smörkolakonsistens. Fina bubblor som studsar mot tungan. Färgen är brun, präglas av viss grumlighet. Det enda som drar ner betyget är att ölet i efterhand, men endast psykiskt känns lite tungt, men det är märkligt för ölet slank ner hur fint som helst. Jag borde ha köpt en flaska idag.


Betyg: 4.7 (5.0)
Pris: 31:90 för 330 ml.
Tillgänglighet: Just nu finns 28 stycken flaskor på Hansa.

En mindre bra upplevelse måste jag säga var Jenlain Blonde (5,9%) från Brasserie Duyck, men den uppfyllde ju därmed förväntningarna. Fruktig i doft och smak, lite sliskig, en oidentifierbar äcklig bismak i bakgrunden. Pissgul till färgen (tror jag när jag kollade i bruken, bemödade mig inte med att hälla upp ölet i ett glas). Anledningen till att jag köpte den, dels vill jag testa allt, dels är det inte varje dag jag dricker en fransk lager.

Betyg: 2.0 (5.0)
Pris: 12:90 för 330 ml.
Tillgänglighet: finns på Hansa.