Besök på Tröls

En kort rapport från Tröls! Tyvärr var stämningen dämpad, kanske för att det var en tisdag. Det är ju inte alla som har semester alternativt sportlov. Dessvärre glömde jag kameran hemma. På grund av att det inte var alltför lajbans på stället intog vi sammanlagt fyra öl:

* Gårdbryggeriet Stockeboda IPA (6,5%)
* Sigtuna South Pacific Pale Ale (5,4%)
* Eskilstuna Nyfors (5,5 %)
* Jämtlands IPA (5,5%)

Av ovanstående öl var två riktigt bra och två var snällt sagt mindre bra sade vi samstämmigt: Eskilstuna Nyfors från Eskiltuna Ölkultur (min första från detta bryggeri, dock är jag vän med brodern till en av grundarna och har hört mycket om deras produkter) och Jämtlands IPA imponerade. Nyfors, en ale i stilen ESB hade en stor maltighet som tillsammans med en humletouch balanserade upp ölet på mitt sätt, i alla fall just då. Lättdrucken och fräsch. Bra i all sin enkelhet och inget försök att göra något märkvärdigt med risken för att misslyckas. Etiketten (liksom många övriga som pryder deras flaskor) är ju dock obotligt ful. Betyg: 4.1 (5.0). Jämtlands IPA påminde en del om bryggeriets övriga öl det vill säga brödigt, inslag av gräs och lite citrussyrligt. Humlen är däremot inte särskilt påtaglig, inte heller beskan och därför blir intrycket god, men även här blir enkelhet ett ledord. Betyg: 3.8 (5.0).

När det gäller Gårdbryggeriet Stockeboda IPA så har jag aldrig varit med om en öl som skummade så mycket som denna. Och skumkronan lade sig aldrig. Riktigt irriterande och till slut var det att dricka ur flaskan som gällde. Ingen märkvärdig smak, kanske ska testa igen. Svårt att sätta betyg, men 2.1 (5.0). Jag blev ju besviken. Sigtuna South Pacific Pale Ale var det inget fel på i sig, men den hade en humlebeska som inte riktigt föll mig i smaken. Betyg: 3.0 (5.0).

Efter en och en halv timme begav vi oss vidare till biskopen. En vana den senaste månaden har varit att börja med Founders Centennial IPA (7,2%). En humlebomb som är ett av mina favoritöl. Mycket humle! I doft och smak drag av skog, tall och barr. Blommig! Därefter blev det en De Molen Revelation (10,5%). Helt okej, men den var väldigt söt. För söt för min smak. Betyg: 3.5 (5.0), Hercules Double IPA (10%) (har druckits och recenserats tidigare) Hercules Titan IPA (7,1%) (har druckits och recenserats tidigare), Snake Dog IPA (7,1%) från Flying Dog kom som vanligt på bordet. Har druckit några öl från detta bryggeri och har i framtiden tänkt författa ett separat inlägg. Kvällen för min del avslutades med en Samuel Smiths Imperial Stout (7%). En nästan fulländad stout, känslan i munnen gillade jag verkligen. Vid upphällning kolsvart. Bra fart i kolsyran. ölet var inte för tjockt och inte för tunt. Smak av mjölkchoklad, bränt kaffe och ett uns mörk frukt. Tack vare den magiska smaken och ja allt egentligen så blir det högsta betyg: 5.0 (5.0). Pris: 79:00:- för 500 ml.

Ja, jag har ju då semester och har laddat upp inför helgen:

Bishop arms i Malmö

Kalle och jag hade en mycket trevlig kväll på Bishop arms i Malmö, där ömsom nytt ömsom beprövat öl hamnade på vårt bord. Har fattiga bilder i mobilkameran som jag ska lägga upp vid lämpligt tillfälle, eller vänta, blir bättre om ni googlar. Nåväl, här kommer en recension:

Jag gick ut rejält hårt med en Rogue chocolat stout (6.3 %). Spännande. Och som den smakade choklad! Rakt genom hela vägen från strupe till blåsa. Glädjande! En fantastisk öl som jag kommer kasta mig över om den dyker upp på bolaget. 180 kronor/65cl är kanske lite väl häftigt att lägga ut, men klart värt det denna gång. Betyg 5.0 (5.0). Samtidigt som jag avnjöt min Rogue slök Kalle en Hercules double IPA (9.1 %) från Great divide, som inte direkt är min melodi, extremt bitter, citron och en grapefruktkänsla sväller i munnen. Aggressiv! Betyg 2.0 (5.0).

Nästa öl blev en Bath ales wild hare (5.0 %), en extremt vidrig öl som jag någon gång förra året beställde på Brogatan i Malmö. Nu gick Kalle också på denna utan min vetskap när jag var på dass. Ett misstag, en vattnig, obalanserad öl som endast bidrar till ett jobbigt grimanserande i ansiktet. Betyg 1.1 (5.0) Jag var därefter sugen på en isländsk öl eftersom jag ska åka till öriket i februari, men framme vid baren ändrade jag mig och köpte istället Hook Norton Haymaker (5.0%), en somrig öl som upplevdes som extremt ordinär. Orkar inte orda för mycket om denna, köp om du vill, men jag säger: köp ej. Betyg 2.0 (5.0).

Nästa öl, börjar bli trött på att rabbla nu, blev: Gordon (8.7 %), bryggd av Oskar Blues Grill & Brewery i Colorado, USA. En djup smakupplevelse, karamell, citron, en härlig karaktär. En klassiker som har druckits tidigare och som aldrig blir fel. Betyg 4.5 (5.0). En annan amerikansk öl på burk från samma bryggeri är old chub scottish style (8%), smakerna är en rökig mix av choklad och karamell och är underbart god. Plus för colanyansen i färgen. Betyg 4.6 (5.0).

När kvällen började lida mot sitt slut var det roligt att påbörja avslutningen med en Rogue brutal bitter (6.2%). Men denna öl var en besvikelse, sanslöst obalanserad med en brutal eftersmak. Kommer inte att köpas igen. Betyg 1.8 (5.0). Slutligen, spiken i kistan blev en Corne du diable (6.5 %) från Brasserie Dieu du Ciel i Montreal. Skumkronan var hypnotiserande! En India Pale Ale med en fruktig och trevlig smak. Mycket god! Betyg 4.0 (5.0).

Detta var allt vi hann med denna torsdagkväll. Den 7 november är det dags för ett besök i köpenhamn för ölinköp. På återseende!