Raasted Barley Wine (11%)

Ytterligare en positiv recension, men Raasted Barley Wine slår övriga dagars recenserade öl med hästlängder, även om det är dumt att jämföra olika stilar. Det var ett tag sedan jag drack denna, närmare bestämt en härlig sommardag i goda vänners lag. Bilden är tyvärr rätt usel, men det ville sig inte den gången.

Raasted som är lokaliserat i danska Randers har jag stiftat bekantskap med tidigare, och blev imponerad av deras Imperial Stout. År 2005 startade de sin verksamhet och efter en konkurs 2009 skedde en rekonstruktion och går nu under namnet Raasted Bryghus A/S. I framtiden vill jag hemskt gärna testa deras Black Gold Coffe Stout. De lever upp till sitt måtto "kvalitet framför allt".

Vid upphällning hade Raasted Barley Wine till färgen mörk bärnsten. Ett litet vitt skum som lade sig snabbt. Mjuk kolsyra. I smak och känsla vinös. En fin välbalanserad syrlighet, inte för mycket, inte för lite, som gjorde den välsmakande. Även en ganska söt smak av kola, nötter och karamell. Spritsmaken inte särskilt dold, men inte heller otäck på något sätt. Ölen utgav sig för att ha en humleprofil, men det vetitusan. En mysig öl som i sig passar utmärkt som dessert och mängden öl, det vill säga flaskans storlek var lagom. Jag köpte ölen på Barleywine i Köpenhamn, och om jag inte minns fel (det var ett tag sedan) sade butiksägaren vid tillfället att den tyvärr inte tillverkas längre. Hoppas att så inte är fallet. Betyg: 4.8 (5.0).

Jólabjór (6,5%)

Det var roligt att iaktta en isländsk öl på hyllorna i julas. Det är nästan exakt ett år sedan jag gjorde ett besök på ön och har skrivit om de öl jag drack under resan, se här och här. En tredje del ska skrivas när jag har lust och tid.

Jólabjór från Ölvisholt Brugghús var oväntat bra när den kom för ett par månader sedan. Det som jag gillade allra mest var ölets rökiga karaktär i doft och smak. Annars var min upplevelse främst brödig,"köttig" och frukt såsom apelsin och aprikos. Viss syrlighet i eftersmaken och inte tokkryddad med julkryddor, och det som egentligen endast har noterats är nejlika. Svag beska. Bra fart i kolsyran. Välbalanserad och även om Jólabjór långt ifrån världens mest intressanta öl var den ett mycket trevligt inslag på julbordet. Betyg: 4.3 (5.0). Pris: 28:60 för 330 ml. 75 flaskor i lager i Limhamn, kanske dags för ett besök.

Anderson Valley Summer Solstice (5,3%)

Anderson Valley Summer Solstice är en amerikansk veteöl som dracks sommaren 2010 då den ingick tillfälligt i Systembolagets sortiment. Jag har även sett ölet ute på puben eller i något annat sammanhang som har glömts bort. När jag drack denna så tyckte jag att den var väldigt bitter. Personligen har jag svårt när det är på det sättet. För övrigt har jag noterat att ölen då kändes överlag ganska obalanserad, och kännetecknas i doft och smak av citrus, gräs och hö. Den här bittra lilla saken var mest en blek upplevelse i sommaren. Betyg: 2.9 (5.0).

Bättre veteöl som rekommenderas är: Haystack Wheat från amerikanska Left Hand, Fosterlandsins Freyja från isländska Ölvisholt, eller framför allt, varför inte (?), de så mycket bättre tyska veteölen som till exempel Hefe-Weissbier Dunkel och "vanlig" Hefe-Weissbier bryggt av Spaten-Franziskaner Bräu.

Dugges Kals Stout (5%)

Snabb recension. Idjitserien är svårslagen och Kals Stout som släpptes på bolaget förste oktober 2010 kommer inte riktigt upp i samma klass. Med detta sagt är det inte särskilt svårt att förstå att även detta är ett bra öl. Bryggeriets hemsida förtäljer att de mörka maltsorterna har rundats av med en näve havre.

Vid upphällning en svart kaffeaktig vätska. Rejält kolsyrad. Syrlig i doften. Rostade toner, mörk choklad, kaffe, frukt och en mild syrlighet i smaken. Ölen var inte särskilt söt och endast en aning bitterhet uppmärksammades. Kals Stout upplevdes som frisk och fräsch. Det som drar ner betyget för min del är att ölen var lite väl tunn och mild i smakerna, och därmed inte var någon WOW-upplevelse. Men välbalanserad och lättdrucken. Betyg: 4.2 (5.0). Pris: 27:90 för 500 ml.

Besök på Tröls

En kort rapport från Tröls! Tyvärr var stämningen dämpad, kanske för att det var en tisdag. Det är ju inte alla som har semester alternativt sportlov. Dessvärre glömde jag kameran hemma. På grund av att det inte var alltför lajbans på stället intog vi sammanlagt fyra öl:

* Gårdbryggeriet Stockeboda IPA (6,5%)
* Sigtuna South Pacific Pale Ale (5,4%)
* Eskilstuna Nyfors (5,5 %)
* Jämtlands IPA (5,5%)

Av ovanstående öl var två riktigt bra och två var snällt sagt mindre bra sade vi samstämmigt: Eskilstuna Nyfors från Eskiltuna Ölkultur (min första från detta bryggeri, dock är jag vän med brodern till en av grundarna och har hört mycket om deras produkter) och Jämtlands IPA imponerade. Nyfors, en ale i stilen ESB hade en stor maltighet som tillsammans med en humletouch balanserade upp ölet på mitt sätt, i alla fall just då. Lättdrucken och fräsch. Bra i all sin enkelhet och inget försök att göra något märkvärdigt med risken för att misslyckas. Etiketten (liksom många övriga som pryder deras flaskor) är ju dock obotligt ful. Betyg: 4.1 (5.0). Jämtlands IPA påminde en del om bryggeriets övriga öl det vill säga brödigt, inslag av gräs och lite citrussyrligt. Humlen är däremot inte särskilt påtaglig, inte heller beskan och därför blir intrycket god, men även här blir enkelhet ett ledord. Betyg: 3.8 (5.0).

När det gäller Gårdbryggeriet Stockeboda IPA så har jag aldrig varit med om en öl som skummade så mycket som denna. Och skumkronan lade sig aldrig. Riktigt irriterande och till slut var det att dricka ur flaskan som gällde. Ingen märkvärdig smak, kanske ska testa igen. Svårt att sätta betyg, men 2.1 (5.0). Jag blev ju besviken. Sigtuna South Pacific Pale Ale var det inget fel på i sig, men den hade en humlebeska som inte riktigt föll mig i smaken. Betyg: 3.0 (5.0).

Efter en och en halv timme begav vi oss vidare till biskopen. En vana den senaste månaden har varit att börja med Founders Centennial IPA (7,2%). En humlebomb som är ett av mina favoritöl. Mycket humle! I doft och smak drag av skog, tall och barr. Blommig! Därefter blev det en De Molen Revelation (10,5%). Helt okej, men den var väldigt söt. För söt för min smak. Betyg: 3.5 (5.0), Hercules Double IPA (10%) (har druckits och recenserats tidigare) Hercules Titan IPA (7,1%) (har druckits och recenserats tidigare), Snake Dog IPA (7,1%) från Flying Dog kom som vanligt på bordet. Har druckit några öl från detta bryggeri och har i framtiden tänkt författa ett separat inlägg. Kvällen för min del avslutades med en Samuel Smiths Imperial Stout (7%). En nästan fulländad stout, känslan i munnen gillade jag verkligen. Vid upphällning kolsvart. Bra fart i kolsyran. ölet var inte för tjockt och inte för tunt. Smak av mjölkchoklad, bränt kaffe och ett uns mörk frukt. Tack vare den magiska smaken och ja allt egentligen så blir det högsta betyg: 5.0 (5.0). Pris: 79:00:- för 500 ml.

Ja, jag har ju då semester och har laddat upp inför helgen:

Skands Humlefryd (5,5%) & Skands Tæppefald (6,2%)

Skands! Jag har skrivit det tidigare, och skriver det gärna igen; matvarukedjan Irma på andra sidan sundet har ett helt okej ölsortiment, särskilt i förhållande till priset. Vid senaste besöket var bryggeriet Skands en ny upptäckt. Verksamheten etablerades 1993 och är ett resultat av 20 års drömmande enligt hemsidan, som är enkel, informativ, och riktigt bra. Tycker dock att de hade kunnat hitta på ett bättre namn.

De två produkter som införskaffades finner jag ingen mening i att analysera på en djup nivå. Inte för att det var något fel, tvärtom. Detta var mycket bra öl, men enkla. Friska och trevliga, ett par snäpp högre än exempelvis en Lapin Kulta eller låt säga en Pripps, men inte ens jämförbar med en öl från mycket seriösa bryggerier. Skands: en ljus och en mörk. Den ene balanserar upp den andre. Storleken är bra, 250 ml. Ölen passade extra bra då jag var i Köpenhamn vid ett tillfälle när öl kom långt ner på prioriteringslistan, trots en ledig dag. Mest för att testa något nytt. Betyg: 3.0 (5.0).