En kväll på Bishop Arms...

På tal om Raasted (se tidigare inlägg). På Biskopen i Malmö erbjuds just nu Raasted Forår, på fat. Denna skapelse är en amerikansk pale ale på 5,5 %. För övrigt var det roligt att se att kylen var rejält laddad med öl från bryggeriet, bland annat Cascade IPA. Angående Forår var det dock inte särskilt mycket att ha, även om det för sakens skull måste nämnas, att den slank ner. Men det gör det mesta. Anledningen var att ölet var alldeles för väl tilltaget i sötman, vilket helt tog överhanden. Hyfsad beska. Obalanserad är rätt snällt sagt, och allt övrigt blev plötsligt orelevant att ens tänka på avseende ölets egenskaper (Ja, är också lite lat). Betyg: 3.0 (5.0).

Kvällen spenderas i gammalt gott sällskap, alldeles för längesedan vi sågs, och övriga inköp var beprövade sådana då ölen inte hamnade i fokus. Ur ölsynpunkt blev kvällen ändå en upplevelse! Kanske eftersom allt var lugnt och städat, vilket gjorde att mina smaklökar var i fin form. Brooklyn Black Chocolate Stout (10,2 %) som blev nästa öl höjde sig ett par snäpp. Detta öl har recenserats tidigare här. Till skillnad från i höstas en väääldigt ljuvlig chokladsmak. Så tydlig att det var en ren fröjd. Vätskan upplevde jag inte heller som så särskilt tunn. Förra gången drog jag väl denna i ett nafs. Att ölet var spritigt var det även denna gång, och det är fortfarande negativt. Betyget revideras: 4.1 (5.0).

Även Lakridsporter från Det Lille Bryggeri överraskade (också på fat). Recensionen från i julas hittar du här. Fantastisk fin smak av lakrits, och beskan var mer som jag ville ha det. Imponerande. Det enda som störde var att den var lite väl tunn i kroppen, särskilt och kanske just därför, blev det tydligt i jämförelse med Brooklynölen som dracks innan. Betyget höjs även här och landar på 4.0 (5.0).

Kvällen avslutades neutralt, vilket inte var alltför beklagligt med tanke på vad Biskopen hade erbjudit. Skebo bruksbryggeries dycker har tidigare testas på Tröls i Malmö, och jag är inte särskilt imponerad, och deras Spring Suprise (5%), var inget undantag. Lanseras som en våröl, inget större fel, men rätt smaklös för att få till de rätta vårkänslorna. Rejält tilltaget skum, och en rödtonad färg. Svag syrlig smak av frukt, svagt blommig, svag humlebeska. Samma i doft. Inget öl som passar mig, möjligtvis min flickvän som helst inte dricker öl alls. Betyg: 3.0 (5.0).

Hantverksbryggeriets Kosacken (7,5%) & Mikkeller Centennial Single Hop IPA (6,9%) samt övriga öl i veckan

Den snart gångna veckan har varit lugn ur en ölsynpunkt, men ack så trevlig. Amager Bryghus Nitro (10%) är kanske än så länge årets överraskning?! Otroligt god, det blev till och med en hastig promenad bort till bolaget i tisdags och köpte, trots priset, ytterligare ett par flaskor, varav den ena dracks under gårdagen som en, låt säga slags uppvärmning. Även klassikern Westmalle Tripel (9,5%) slank ner. Gammal recension finnes här. Nitro förtjänar att recenseras mer utförligt och det ska jag se till att göra när tid ges.

Efter en drink och en trist Heineken på fat (i brist på annat) styrdes skutan mot Bishop. Även vid detta tillfälle (som förra veckan) fanns tidsutrymme för två öl. Denna lördag erbjöds Kosacken (7,5%) på fat. Kosacken är en rejält kraftig stout och är inget som direkt dansar ner i strupen. En massiv köttig och rökig smak, lite sådär sotaktig känsla ni vet, fullkomligt exploderade i munnen. Moccafärgat och rejält krämigt skum. Tog lååång tid att få den upphälld, men blev då under tiden en trevlig konversation med killen i baren. Bland annat öppnar det nya Bishop på Gustav Adolf torg den 6 september. Kosacken är bäst hittills av dessa till namnet medeltidsinspirerade lustigheter som Hantverksbryggeriet presenterar även om det är svårt och många gånger dumt att jämföra olika stilar. Betyget blir högt, 4.5 (5.0). Pris: 69 kronor för 330 ml.

Den andra ölen då? Jo, Mikkeller Centennial Single Hop IPA (6.9%) som är en fantastisk trevlig och fin öl. Jag har blivit ett riktigt fan av humle och denna Mikkeller är ett jordnära, uppfriskande, ganska svagt och därmed anständigt icke-överdrivet humlat öl. En riktig höjdare som passar bra att bryta av med mellan "humlebomberna". Testa detta nästa gång ni är på exempelvis Bishop, jag bifogar ett tidigare foto från när jag hade en flaska hemma. Högsta betyg: 5.0 (5.0). Pris: 89 kr för 330 ml.

Hantverksbryggeriets Narren (5,7%) & Dugges Avenyn Ale (5%)

Malmöfestivalen har dragit igång och jag och min kära hustru slank in på Bishop Arms i väntan på Familjens sista låt under deras konsert på stortorget igår kväll. Tid fanns för två öl. På bloggen har tidigare nämnts Hantverksbryggeriet Västerås, och deras öl Bödeln (5,6%). När jag drack den första gången fick den betyg 2.5 vilket jag nu efter att ha druckit den flera gånger kanske kan tycka är lite lågt satt. Men jag har ju egentligen aldrig tagit min betygssättning på blodigt allvar utan ska ses som en fingervisning. Jag slänger in en bild på Bödeln från tidigare i somras då jag inte hade kameran med mig igår.

Igårkväll, till min stora förtjusning såg jag att Narren (5,7%) erbjöds på fat och självklart blev det en sådan. Kryddig, icke-komplex men paradoxalt nog svår att beskriva, kanske lite tråkig? Knappt märkbar kolsyra. Hyfsad efterbeska, men inte som bödeln då. Betyg: 3.0 (5.0).

I framtiden skjuter jag Narren åt sidan, och hugger in på Hantverksbryggeriets övriga sortiment: Bonden (3,5%), Sotarn (4,3%), Kosacken (7,5%), Munken (9,5%), Baronen (9%), Julnarren (7%) och Alkemisten (5%). Tröls ska normalt ha de flesta inne, men när jag var där senast fanns förutom Bödeln endast Alkemisten som är en blåbärslambic som inte föll mig i smaken just då.

Ölpausen avslutades med en Dugges Avenyn Ale (5%), även den på fat. Upplevde smaken dels, som tvålig, dels, som fruktig. Tydligast var smak av apelsin och aprikos! Tvålsmaken gick inte att ta miste på, men var inte så otäckt som det låter. Ölet var tjockt i konsistensen och kolsyran svag. En kraftig kompakt skumkrona som påminde om grädde. Trevligt, lättdrucket och småintressant öl sammanfattar min uppfattning ganska så bra! Betyg: 3.8 (5.0).

Kort sejour på Bishop arms och Brogatan

I lördags gjorde jag en kort vända på Bishop arms och Brogatan. Korta beskrivningar vad jag drack i ölväg, men min expertis sträcker sig ju i normala fall till om ett öl är gott eller inte gott men med åtanke på externa faktorer som sinnesstämning, fysisk miljö, sällskap, hur många öl som tidigare intagits et cetera. Med detta sagt, upplevelsen kan variera från gång till gång i många fall. På förstnämnda pub testade jag Närkes Double Dutch Viking (6,8%) på tapp. Belgiskinspirerad. En gnutta rökiga toner, men är i mitt tycke alldeles för söt. Sötman tog liksom helt överhanden. Svagt kolsyrad. Efter flertalet öl, det vill säga de som beskrevs i förgående inlägg så kändes denna tung. Men den var klart värd att prova. Så gör det! Betyg: 2.8 (5.0).

Därefter föreslog min gode vän Jonas att vi ska testa Lindemans Cassis Lambic (4%). Kul tyckte jag. Röd elakartad ton i färgen. Körsbärssmak men med fruktmix. Bubblor som i champagne. Kändes mer som en drink med en skvätt alkohol. Lättdrucken. Betyg: 3.8 (5.0).

Senare på Brogatan såg jag på hyllan Oud Beersel Oude Kriek (6,%) men min vana trogen blev det som brukligt en Oud Beersel Oude Gueuze Vielle (6%). Tidigare bloggrecension kan du läsa här. Ett öl som ligger mig mycket varmt om hjärtat! Därefter avslutade vi natten med Göteborgsporter från Oceanbryggeriet (5%). Ett härligt öl med inslag av lakrits och en knappt förnimmbar smak av choklad. Toppenöl. Betyg: 4.8 (5.0).

Bishop arms i Malmö

Kalle och jag hade en mycket trevlig kväll på Bishop arms i Malmö, där ömsom nytt ömsom beprövat öl hamnade på vårt bord. Har fattiga bilder i mobilkameran som jag ska lägga upp vid lämpligt tillfälle, eller vänta, blir bättre om ni googlar. Nåväl, här kommer en recension:

Jag gick ut rejält hårt med en Rogue chocolat stout (6.3 %). Spännande. Och som den smakade choklad! Rakt genom hela vägen från strupe till blåsa. Glädjande! En fantastisk öl som jag kommer kasta mig över om den dyker upp på bolaget. 180 kronor/65cl är kanske lite väl häftigt att lägga ut, men klart värt det denna gång. Betyg 5.0 (5.0). Samtidigt som jag avnjöt min Rogue slök Kalle en Hercules double IPA (9.1 %) från Great divide, som inte direkt är min melodi, extremt bitter, citron och en grapefruktkänsla sväller i munnen. Aggressiv! Betyg 2.0 (5.0).

Nästa öl blev en Bath ales wild hare (5.0 %), en extremt vidrig öl som jag någon gång förra året beställde på Brogatan i Malmö. Nu gick Kalle också på denna utan min vetskap när jag var på dass. Ett misstag, en vattnig, obalanserad öl som endast bidrar till ett jobbigt grimanserande i ansiktet. Betyg 1.1 (5.0) Jag var därefter sugen på en isländsk öl eftersom jag ska åka till öriket i februari, men framme vid baren ändrade jag mig och köpte istället Hook Norton Haymaker (5.0%), en somrig öl som upplevdes som extremt ordinär. Orkar inte orda för mycket om denna, köp om du vill, men jag säger: köp ej. Betyg 2.0 (5.0).

Nästa öl, börjar bli trött på att rabbla nu, blev: Gordon (8.7 %), bryggd av Oskar Blues Grill & Brewery i Colorado, USA. En djup smakupplevelse, karamell, citron, en härlig karaktär. En klassiker som har druckits tidigare och som aldrig blir fel. Betyg 4.5 (5.0). En annan amerikansk öl på burk från samma bryggeri är old chub scottish style (8%), smakerna är en rökig mix av choklad och karamell och är underbart god. Plus för colanyansen i färgen. Betyg 4.6 (5.0).

När kvällen började lida mot sitt slut var det roligt att påbörja avslutningen med en Rogue brutal bitter (6.2%). Men denna öl var en besvikelse, sanslöst obalanserad med en brutal eftersmak. Kommer inte att köpas igen. Betyg 1.8 (5.0). Slutligen, spiken i kistan blev en Corne du diable (6.5 %) från Brasserie Dieu du Ciel i Montreal. Skumkronan var hypnotiserande! En India Pale Ale med en fruktig och trevlig smak. Mycket god! Betyg 4.0 (5.0).

Detta var allt vi hann med denna torsdagkväll. Den 7 november är det dags för ett besök i köpenhamn för ölinköp. På återseende!