Tja, om någon någorlunda har läst min blogg så känner ni till min förälskelse avseende trappistöl. Belgiensemestern förra sommaren är faktiskt en av mina bättre resor. Resa är mitt största intresse och jag kan säga så här (och då inte endast ur ett ölperspektiv vilket typ kommer i tredje-fjärde hand utomrikes) att Belgien till Europa sett är rejält underskattat. Varför?
Jo, bland ett urval:
1. Alkisarna dricker som sämst Orval.
2. Köper du Jupiler när du äter pizza blir du ifrågasatt.
3. Ett brutalt stort sortiment av inhemska öl och ett besök på bryggeri Cantillon finns med i ditt minne hela livet.
Nåväl, kanske det är dags att recensera Westvleteren 8 (tidigare extra). 12:an som ju är mer mytomspunnen finns dock inte i mitt privata bildarkiv då jag vid vädligt få tillfällen (typ två) har druckit sådana innan jag blev riktigt ölintresserad. Westvleteren 8 är relativt komplex. Lugn karbonisering och stiligt brun i färgen! Nötig och fruktig smak (främst katrinplommon men även bär). Alkoholen är inte intensiv, tvärtom. Det är mycket svårt att notera allt som dyker upp i huvudet, och jag lämnar det därhän. Är du öintresserad så måste du själv testa Westvleteren 8 och bilda dig egen uppfattning. Westvleteren 8 är en öl där du lär dig något nytt varje gång, men min favorit bland många favoriter av trappistölen är ändå Rochefort. Roligt att 6:an finns på bolaget i skrivande stund (bara en parantes som jag är så glad över att infoga). Betyg på Westvleteren 8? Högsta på min godtyckliga skala eftersom det alltid är en fröjd att ha detta öl i glaset. + i kanten att det inte finns någon etikett. Visst att innehållet är det viktiga men ska man göra något ska man göra det ordentligt och det gäller även utseende. Ingen etikett är elegant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar