Ølfabrikken Pale Ale (5%) & Ølfabrikken Pilsner (5%)

Ølfabrikken Pale Ale har jag tidigare nämnt i samband med resor över andra sidan sundet. Fynd är ett ledord i sammanhanget. Detta goda öl införskaffades så sent som i januari i livsmedelsaffären Irma för 8:00 DKK/burken. På Bishop arms har jag fått ge 79:00 Kr/burken. Detta är verkligen ett öl som var prisvärt, att det sedan är en god öl är ju ett fynd per se.

Kort sammanfattat är doften ganska frisk och en aning fruktig. Medelstark kolsyra. Vätskan är åt det tunna hållet, men inte för tunn. I smak en humletouch, och precis som doften, fruktig medelst en syrlighet som påminner om grape, inte så surt som citrus. Ølfabrikken Pale Ale är tilltalande på ett märkligt sätt och hamnar nog i kategorin gilla eller inte gilla. Den har vissa egenskaper som borde vara mindre tilltalande, typ obalanserad med ömsom beska och ömsom sötma, men jag tycker om den! Dock är den inte värd 79:00 kr i Sverige, men i Köpendanmark är det ett bra köp för pengarna, och jag skulle kunna ge lite till. Mycket elegant burk ger plus i kanten! Betyg: 4.0 (5.0).

Sedan har vi Ølfabrikken Pilsner (grön istället för blå färg på burken). Pilsnern fyller funktionen som komplement till Pale alen alternativt då ovanstående öl är slut på hyllorna. Den åker alltså bara ner i kundkorgen. Pilsnern är som de flesta andra pilsner tradig (blek och mild). Hm, om detta öl ska beskrivas så slår det mig att den är torr, maltig och mest i slutet framkommer en mild bismak av humle och, på detta en efterbeska. En, som sagt, högst ordinär öl som fungerar lika bra som andra öl i stilen! Betyg: 3.5 (5.0).

För egen del är erfarenheten från Ølfabrikkens sortiment bristfälligt, men deras porter var god och betyget lite lågt satt (jag gillar ju också stilen). En kort kommentar om ölet ifråga hittar du här.

Fuglsang Easter Bird (5,5%)

Idag blir det en så kallad snabbrecension. Dansk påsköl i form av Fuglsang Easter Bird från S.C. Fuglsang. Ölet köptes vid denna tid förra året, och jag har endast kluddat ner några meningar i min ölbok. Brun vätska med mild kolsyra samt med ett gräddigt skum vid upphällning. Kemisk och stickande gräsig i aromen. En REJÄLT tilltagen beska som tog överhanden, tråkigt och chockerande obalanserad! Kroppen var tunn. Det enda positiva i smaken var en syrlighet typ citrus. Viss sötma. Inte bra, och inget för mig. Betyg: 1.8 (5.0).

Sigtuna Vårweizen (5%)

Nu när luften/temperaturen känns skön och behaglig dyker vårkänslorna fram. Jag plockade fram Sigtuna Vårweizen som har stått länge i skafferiet. Jag köpte ett par flaskor för 366 dagar sedan, men minns inte särskilt mycket av första tillfället, men nu är det dags för en liten analys.

I Vårweizen erbjuder Sigtuna ett veteöl i tysk stil. Vid upphällning i ett inte helt optimalt glas (men man tager vad man haver) syntes en grumlig vätska med en rejält komplext kryddig och en aning söt doft. Där fanns också trevliga humletoner. I smaken en, vill jag nog påstå skarp beska blandades tillsammans med blommiga och fruktiga toner i munnen. På snudd att hela soppan blir obalanserad. Kroppen var i sin helhet lite väl tunn. Ölen doftade mer än den smakade, och humlen framträdde inte särskilt mycket. Däremot en trevlig humlebeska i finishen. Lättdrucken, enkel, god och alltså ett öl som passar bra en vårdag som denna, eller kanske som en variationsöl om man samtidigt testar lite tyngre prylar. Betyg: 3.9 (5.0)

Slottskällans Imperial Stout (9%) & Slottskällans Red Ale (5%)

Vetitusan om jag har testat öl från Slottskällans, men blev sugen nu när jag har ögnat igenom andra bloggar om bryggeriet. För min del känns det som att deras produkter lätt blir undangömda eller glöms bort bland de andra godsakerna på bolaget. Eller jo, en sökning visar att Black Rocket Porter har druckits vid ett tillfälle. Den var rätt bra.

Imperial stouten var bra, eller rättare sagt väldigt bra. Red:alen mindre bra för mina smaklökar. Om jag börjar med den sistnämnda ska den enligt hemsidan vara bryggd på sju sorters malt och flera sorters humle från båda sidor Atlanten! Tja, synd då att det var en tråkig öl. Mitt första intryck var att den var för vattnig, tunn och helt enkelt blaskig, särskilt en besvikelse efter denna presentation som hade höjt förväntningarna. Dessutom torr i munnen och kändes på det hela taget som obalanserad. Trist. Det är säkert ett bra öl enligt många andra, men däremot inte min grej. På detta en rätt rejäl beska och bitter avslutning, och en hel del humle men det föll liksom bort i upplevelsen och hamnade i periferin. Däremot är den "roströda" färgen på ölen fin men det var ju ingen särskild tröst. Betyg: 2.1 (5.0). Pris: 17:70:- för 330 ml. Tillgänglighet: hög!

Det var skönt att skölja ner ovanstående öl med deras imperial stout. Den var med andra ord omtyckt hos mig. Trevlig arom av rostade maltiga toner och så vidare. I princip svart färg vid upphällning, medel kolsyra, och såg rätt lovande ut. Till skillnad från ovanstående öl välbalanserade, läs fylliga, smaker av kaffe, choklad, mörka frukter et cetera och det vill säga sådant som förväntas av stilen i sig. Det hela avrundas med en aning bitterhet. En tanke som dök upp i mitt huvud var framför allt sötman (i smaken), inte alls överdriven eller så, vilket man stöter på då och då. Särskilt med tanke på att ölet hade en söt doft. Ett exempel på enkelhet som går hem.

För övrigt skänkte alkoholen en behaglig känsla och detta var en rejält bra imperial stout som säkert blir än mer trevligare vid lagring. Betyg: 4.6 (5.0). Pris: 28:70:- för 330 ml. Tillgänglighet: hög!

Beer Here Vårwit (4,5%)

I Sverige byter Beer Here Tia Loca namn till Vårwit. Det slog mig först när jag drack ölen. Då gör jag det enkelt för mig och länkar till min recension av Tia Loca från i somras.

Veckans öl

Ibland är det bra med en blogg som är "dagboksagtig". Innnan jag glömmer så är det intressant att skriva mycket kort om några nya öl som har prövats på fat i veckan. Ska jag göra lite oftare.

* Dugges High Five (7,5%). Föll mig inte alls i smaken. Väldigt vattnig, saknade helt och hållet kropp. På detta var den rejält bitter; nästan så att munnen behöver rengöras med saliv. Annars söt och fruktig som jag tycker Dugges brukar vara. Luktade en aning alkohol men i smaken inte alls spritig. Styrkan brukar inte framgå, och även så här, men hade kanske gissat på 5 %. Tråkig öl! Betyg: 2.2 (5.0). Pris: 79:00:- för 330 ml.

* Gonzo Imperial Porter (9,2%). En nattsvart porter serverades. Precis som Hunter S. Thompson var ölet verkligen en komplex besvikelse. Spritig så det förslår, vilket tog överhanden. Även denna hade en tunn kropp. Brända smaker, mest malten, och viss bitterhet. Kan sammanfattas som komplex på ett jobbigt sätt. Usch. 115:00:- för 330 ml kändes som rena rånet. Nu är denna kryssad i protokollet. Ett tips om du vill testa är att köpa ölen när den kommer på bolaget den förste april. Betyg: 2.0 (5.0).

* Närke Black Golding Starkporter (7,2%). Den bästa ölen i veckan, och den var faktiskt makalöst god. Rejält gräddig och mycket kaffe! Lena smaker som vanilj, mild tobak och på detta en angenäm sötma. Som en bra dessert eller förrätt beroende på. Föll mig i smaken, och var veckans bästa! Betyg: 4.7 (5.0).

Epic Thornbridge Stout (6,8%)

Detta öl är ett resultat av ett samarbete mellan Nya Zeeländska bryggeriet Epic Brewing Company och brittiska Thornbridge Brewing Company, därav namnet. Nära inpå kolsvart färg vid upphällning och ett skitigt skum lägger sig över vätskan. Det första som slår mig, och säkert alla andra, är att kroppen är väldigt tunn, nästan på gränsen till blaskig. Bra eller dåligt? Just för detta öl gjorde det inte så mycket, dels eftersom ölet var välbalanserat, dels var smakrikt med härligt rostade toner och typiska stoutsmaker som kaffe, lakrits och choklad. Viss beska fanns med i bakgrunden, särskilt i finishen. Epic Thornbridge Stout var en trevlig bekantskap till ett bra pris, om än inte ett mästerverk. Betyg: 3.9 (5.0). Pris: 37:50:- för 500 ml. I skrivande stund finns 87 stycken exemplar kvar i riket.