Dugges Rudolf Ren Ale (7%)

Dugges Rudolf Ren Ale. Vad finns att skriva om den? Jag tyckte att den var sådär även om den var intressant, men kommer nog inte köpa den igen. Den smakar mycket, och har tydliga rostade toner i doft och smak. Smakerna som dyker upp i munnen är bland annat lite kaffe, lite choklad, lite beska, lite mörka frukter och bär. Ölen är fyllig och krämig. Spretar åt många håll, låter kanske bra, men den blir lite för mycket i smakväg på en och samma gång och har svårt att se den till julmat. Betyg: 3.1 (5.0). Pris: 38:50 för 500 ml vilket är på tok för dyrt.

Förra fredagen var jag på Green Lion Inn i Malmö. Ett mycket bra utbud på flaska och fat. Då jag var stressad blev det som snabbast en Dugges Avenyn By Night (5%) på fat och en Delirium Nocturnum på flaska som tidigare har recenserats här. Avenyn By Night var en härlig öl som påminner om Dugges Avenyn Ale. Smaken var fruktig och torr. Rostad karaktär även här, men oväntat frisk och lite syrlig. Den där tvålsmaken dök upp, men konstigt nog faller det mig i smaken. Ölen var ganska tunn vilket drar ner betyget som landar på 3.5 (5.0). Första anhalt för kvällen var dock på Biskopen. Först blev det en Avery Out Of Bounds som är ett "måsteköp". Testade även Mikkeller Nelson Sauvignon (9%) som var vinös och väldigt fruktig med tydlig smak av bär, aprikos och persika. En aning torr. Mycket kolsyra. Trevligt öl som är lagrad på vitvinsfat. Betyg: 3.9 (5.0).

Ølfabrikken Pilsner (5%)

Klassiskt bryggeri! En bra beskrivning nu i juletid när tiden är knapp! Däremot inte alls lika god som Ølfabrikken American Pale Ale (5%). Då jag nuförtiden är van skåning och har bott här i tio år har det blivit ovanligt många besök i Köpenhamn och ett sannerligen fint fynd är just Ølfabrikkens produkter i en välsorterad Irma-butik. Cirka 8:00 DKK för en burk. Kostar väl uppskattningsvis 79:00 på Biskopen de få tillfällen jag har slagit till där. Rätta gärna om jag har fel! Pilsnern är helt okej, men har köpts då jag har grabbat till mig Pale ale:n tills den har tagit slut. Eller pilsnern är rätt rälig, men det känns som ett fynd och det höjer upp den en aning. En obalanserad öl som är rätt tråkig och ointressant precis som de flesta pilsner. Mild, dricks som vatten men en nackdel från en del andra pilsner är att den inte är särskilt uppfriskande. Men jag har smakat värre. Betyg: 3.0 (5.0).

Malmö Brygghus

När jag under fredagen flanerade runt på bolaget uppmärksammade jag en ny omgång alster från Malmö Brygghus på hyllorna. Dock inte min favorit, det vill säga Cacao-portern (8%) som förmodligen var slut. Det var första gången sedan släppet i september eller i början av oktober (bilderna).

Märkligt nog har än så länge endast ett besök gjorts på Malmö brygghus, men vid tillfället drack jag i princip allt. Bryggeriet och tillhörande pub är lokaliserad på Bergsgatan, nära Möllevångstorget. Cacao-portern tillverkas av ren kakao! I mitt tycke är det denna renodlade chokladsmak som gör ölen så god. Den är liksom inte svårgripbar på något sätt utan kakaon dominerar och sedan kan man nästa skriva punkt slut. Men värt att omnämna är även en fin och len sötma. De åtta procenten är väl dolda. Gillar man främst kakao så blir man lätt glad för denna porter. Betyg: 4.8 (5.0). Pris: 55:- i baren när jag var där. På flaska (mängden skiljer ju sig naturligtvis) minns ej, cirka 99:-.

IPA:an (6,6%) skall också recenseras idag. Veteölen som även den bifogas på bild kan jag skriva några rader om en annan gång, liksom deras övriga sortiment. Malmö Brygghus är en stolthet och är väl värd ett besök. IPA:an är inte suveränt bra, den är bara okej eftersom den är rätt obalanserad. Den där fräscha humlesmaken uteblev och den var rätt rejält besk, särskilt i eftersmaken. Luktade mest sött, men inte särskilt söt i smaken. En del konstiga metalliska smaker upplevdes också. Nja, jag vet inte. En öl som kan drickas för att bryta av cacao-portern. Betyg: 3.1 (5.0). Pris: 55 :- i baren, cirka 89:- på flaska. + i kanten för buteljernas utseende. Mycket eleganta flaskor med tillhörande tryck!

Westvleteren 8 (%)

Tja, om någon någorlunda har läst min blogg så känner ni till min förälskelse avseende trappistöl. Belgiensemestern förra sommaren är faktiskt en av mina bättre resor. Resa är mitt största intresse och jag kan säga så här (och då inte endast ur ett ölperspektiv vilket typ kommer i tredje-fjärde hand utomrikes) att Belgien till Europa sett är rejält underskattat. Varför?

Jo, bland ett urval:

1. Alkisarna dricker som sämst Orval.
2. Köper du Jupiler när du äter pizza blir du ifrågasatt.
3. Ett brutalt stort sortiment av inhemska öl och ett besök på bryggeri Cantillon finns med i ditt minne hela livet.

Nåväl, kanske det är dags att recensera Westvleteren 8 (tidigare extra). 12:an som ju är mer mytomspunnen finns dock inte i mitt privata bildarkiv då jag vid vädligt få tillfällen (typ två) har druckit sådana innan jag blev riktigt ölintresserad. Westvleteren 8 är relativt komplex. Lugn karbonisering och stiligt brun i färgen! Nötig och fruktig smak (främst katrinplommon men även bär). Alkoholen är inte intensiv, tvärtom. Det är mycket svårt att notera allt som dyker upp i huvudet, och jag lämnar det därhän. Är du öintresserad så måste du själv testa Westvleteren 8 och bilda dig egen uppfattning. Westvleteren 8 är en öl där du lär dig något nytt varje gång, men min favorit bland många favoriter av trappistölen är ändå Rochefort. Roligt att 6:an finns på bolaget i skrivande stund (bara en parantes som jag är så glad över att infoga). Betyg på Westvleteren 8? Högsta på min godtyckliga skala eftersom det alltid är en fröjd att ha detta öl i glaset. + i kanten att det inte finns någon etikett. Visst att innehållet är det viktiga men ska man göra något ska man göra det ordentligt och det gäller även utseende. Ingen etikett är elegant.

Flying Dog K-9 Cruiser Winter Ale (7,4 %)

Idag är det dags att recensera Flying Dogs bidrag (vinterale) till julbordet. En öl som är en av få, tillsammans med Sigtuna Brygghus Merry Christmas och max ett par ytterligare öl, som faktiskt är riktigt bra i årets utbud.

Flying Dog är ett för mig välrenommerat bryggeri med mycket fin öl, och som jag tidigare har skrivit finns bryggeriet med på min fördjupningslista. Om minnet inte sviker har jag väl druckit tre eller fyra av deras produkter och det är ju inte särskilt mycket.

Vid upphällning rödbrun nyans och liten men kompakt skumkrona. Jag gillar för det första att ölen är så fint balanserad med en tydlig karaktär av karamell, nötter samt aprikos/plommon. Sötman tar inte överhanden och finns med på ett fint sätt. Beska som framträder först i finishen. Alkoholen är ganska dold. Med detta sagt blir känslan att ölen inte sticker iväg på något håll, kanske skulle vara då att den är rätt maltig. En mycket enkel, frisk och lättdrucken öl, men så länge den är god ska jag inte klaga. Ett fint alternativ till alla tokkryddade och tradiga julöl på hyllorna, men ärligt talat kan jag dricka denna öl året runt. Betyg: 4.1 (5.0). Pris: 25.80:- för 355 ml. K-9 finns i bolagets tillfälliga sortiment.

Det Lille Bryggeri Lakridsporter (5,1%)

Porter! Lakrits! För min del kan det inte bli mycket bättre som innebar att förväntningarna var ganska höga. Var då Det Lille Bryggeri Lakridsporter en besvikelse ur min ibland pessimistiska (kritiska) utgångspunkt? Nä, en besvikelse var den inte men jag har smakat bättre porter. Känslan kan jämföras med när jag korkade upp Hornbeers Caribbean Rumstout (11%) för ungefär ett år sedan, men det är en annan historia.

Vid upphällning nästan kolsvart färg med en fin jämn skumkrona som synes på bilden. Ölen luktade lakrits och rostad malt. Detta blir nog en höjdare tänkte jag. Men i smaken framkom beskan på ett lite väl vasst manér och förtog den för mig eftertraktade lakritsen. Visst märks lakritssmaken av men främst i eftersmaken. Men jag ville ha ombytta roller där lakritsen står som bas. Kanske om jag hade hejdat mig och väntat lite så hade lakritssmaken blivit bättre eftersom drycken hade blivit lite väl kall i kylskåpet! Salt och en chokladton dyker också upp i smaken. Det Lille Bryggeri är ett av Danmarks i storlek minsta bryggeri och är helt klart spännande och av det lilla jag har sett och smakat verkar bryggeriet ha en vilja att experimentera. Kommer bli fler köp av deras produkter, dock inte lakritsportern så särskilt ofta. Betyg: 3.4 (5.0).

Sigtuna Merry Christmas (6%)

Sigtuna Merry Christmas var oväntat god eftersom hajpade Sigtuna Brygghus i mitt tycke är klart överskattat.

Denna (jul)öl är en ale i brittisk stil. Vid första klunken höjdes ögonbrynen rejält då den som sagt var mycket god. Fin rödbrunssvartaktig färg med trevlig skumkrona. Kolsyran sticker lite lätt i munnen det vill säga så som jag vill ha det. Distinkt genomsyrande smak av choklad och lakrits och på detta en skvätt kaffe som framkommer i eftersmaken. Fyllig och medeltjock vätska med betydelsen tunn men inte för tunn. Som en riktigt god dessert. De ibland jobbiga julkryddorna (exempelvis kryddnejlika, kryddpeppar, ingefära och stjärnanis) är nedtonade på ett perfekt sätt i smaken, men finns desto mer i doften. Men då jag oftast luktar på ölen endast inför första sippen är det inget som personligen stör nämnvärt. Det ska ju trots allt vara en julöl. Överlägset bäst hittills. Betyg: 4.6 (5.0). Pris: 27.90:- för 500 ml.

Coopers Best Extra Stout (6,3%)

Undantaget Foster som tyvärr hinkas rätt rejält i Indien är min erfarenhet begränsad avseende australiensk öl. Jag gillade Coopers Best Extra Stout! Så ett tips om du funderar på att köpa en bra stout på bolaget.

En öl som med sin nästan kolsvarta färg vid blotta åsynen känns tuff och skitig,lite som olja, men visade sig vara en öl med friska smaker. Humlen visade sig på ett mycket fint sätt. Jag har för mig att det var rätt bra drag i kolsyran. Mörk rostad malt i doft och smak. För övrigt smakar ölen kaffe, choklad och ett uns lakrits. Lättsam trots utseendet (dessutom är etiketten otroligt ful och inte särskilt tilltalande) med tydliga smaker. Kort och gott en öl som jag kommer dricka igen. Betyg: 4.0 (5.0). Pris: 17.90:- för 375 ml. Tillgänglig på Systembolaget.

Aegte Fynsk Ale No 16 (5,7 %) & Den Gyldne Hest Ale No 100 (5,7%)

Aegte Fynsk Ale är en riktig hit alltså. Köpte denna av en slump i en kiosk i Köpenhamn då jag egentligen behövde färdkost. Så blev det inte, då min flickvän och jag delade någonting annat som inte var öl, men som inte är ihågkommet. Ölen avnjöts istället hemma, och jag hade svårt att koncentrera mig på matlagningen eftersom denna öl var oväntat bra.

När jag hade druckit ölen kände jag mig tvungen att googla och det visade sig att ölgurun Michael Jackson har skrivit om ett besök i Danmark där ölen nämns och hans text hittar du här. Rubinröd färg. Medelkraftig kolsyra. Smakar malt, är lätt rostad och tydliga inslag av röda bär, men även choklad samt sötma från nötter och kola. Denna öl är bättre än okej och en given uppvärmningsöl i samband med resor över sundet. Betyg: 4.5 (5.0).

Nu när Refsvindinge Bryggeri är på tapeten är det lämpligt att skriva några rader om Den Gyldne Hest Ale No 100 (5,7%) som dracks på Jernbanecafeen i höstas. Ölutbudet var magert, men skönt ställe cirka tre minuter från centralstationen. Guldhästen är en bra öl, men inget märkvärdigt. Kola och rostade toner. Hm, vad finns mer att säga? Lite bitter, låg kolsyra, inte mycket till doft och sammanfattningsvis en väldigt enkel öl som kan drickas som vatten. Köptes i brist på annat. Betyg: 3.4 (5.0).

Brasserie Dieu Du Ciel Solstice D'hiver (10,2%)

Solstice D'hiver är en barley wine från suveräna Brasserie Dieu Du Ciel. Bryggeriet har en hemsida här. På bloggen har nog endast Péché Mortel (9,5 %) recenserats separat, men jag har tidigare druckit några öl från bryggeriet, dels på krogen och dels genom inköp i Köpenhamn. På rak arm rekommenderas Rigor Mortis ABT (10,5%) Rosée D'hibiscus (5%) Aphrodisiaque (6,5%) samt Corne Du Diable (6,5%).

Hur var då Solstice D'hiver? Ja, det är den första öl som kändes en aning ointressant då man tidigare har blivit bortskämd med deras ibland skruvade produkter. Det känns som hög kvalité i som god, men ölet har inte något eget, som sticker ut. I smak lagom söt och bränd med inslag av frukt och godis. Alkoholen ger en värmande munkänsla, och är perfekt balanserad. Främst med detta som åtanke en av de bästa barley wine jag har druckit (blir lite motsägelsefullt alltihop, men jag är ingen större anhängare av barley wine). Luktar däremot en del sprit som sticker lite i näsan. Luktar även ost (sic!). Eftersmaken är bitter, men balanseras upp med övriga smaker. Även om denna öl inte var superspännande är det alltid trevligt att dricka ytterligare ett öl från det mest intressanta bryggeriet i Kanada. Dessutom, för mig, är detta inte ett julöl, och det kanske inte heller tanken. Men det är ett öl som passar bäst på vintern och vinteröl som den benämns är bra med tanke på den värmande känslan. Bland det bättre på bolagets hylla just nu. Betyg: 4.3 (5.0). Pris: 34.50:- för 341 ml.

St. Bernardus Abt 12 (10%)

St. Bernardus är en himmelsk öl, som givet köps vid varje möjligt tillfälle. Ölen tillverkas i belgiska Watou av Brouwerij St. Bernardus.

Brun grumlig vätska men fint skum. Medelkraftig kolsyra som kittlar tungan. Tycker att den i sina nyanser smakar annorlunda varje gång, men typisk belgiskt jästig, mörk frukt och en ton av citrus utgör basen. En aning söt, lite som honung. Alkoholen är bra balanserad. Trevligt komplext kryddad. En härligt krämig öl som ger mycket för pengarna. Betyg: 5.0 (5.0).

Carlsberg Elephant (7,2 %)

Carlsberg Elephant är ett klassiskt öl och bra endast om man vill bli full, fast inte ens då väljer jag elefant. Ett öl som tog fram 1955 och alltså har hängt med ganska länge. Ölet bryggs huvudsakligen i Köpenhamn (där har vi svaret). Maltigt och brödigt. Smakar en del sprit. Sorgligt att ölet inte har andra kvaliteter. En sällskapsdryck, men då om du vill bli full snabbt och billigt, fantasin verkligen tryter, ölintresse saknas, eller utbudet är värdelöst. Jag köper elefanten ett par gånger om året för att det är en klassiker. I stilen, det vill säga karaktärslösa starka fylleöl, är det ändå det bästa som bolaget har att erbjuda. Jag minns även ett "gorillaöl" som måste vara ett alternativ till elefant. Någon som minns detta öl? Finns det fortfarande? Betyg: 2.5 (5.0). Pris: 14:50 för 330 ml. Systembolagets ordinarie sortiment.

Några öl på biskopen

Efter kvällens middag stannade vi en liten stund på biskopen. En kort summering:

Skebo brukspatron (5,6%). Jag har tidigare druckit några öl från Skebro Bruksbryggeri. Särskilt då jag har varit på Tröls i Malmö. På rak arm kommer jag inte ihåg vilka, och inget som har dokumenterats. Men som många andra svenska microbryggerier, i mitt tycke, väldigt intressant. Skebo brukspatron erbjöds ikväll på fat, men var trots allt ingen riktig höjdare. En ganska trött och tunn öl. Söta toner av malt och karamell, och egentligen det enda som var förnimmbart. Förvånansvärt enkel och därför lite tråkig. Brukspatronen är ingen öl som rekommenderas. Betyg: 2.9 (5.0).

Golden State Ale (6,4%) var en egendomlig öl och kändes som en blandning mellan en tysk veteöl och en "belgare". På ett udda och unikt bra sätt. Finns just nu på fat på Bishop på torget. Ljusgul i färgen och en gräddig skumkrona. Kolsyran medelkraftig. En säregen smak av persika, både i doft och smak. Persika och öl är enligt min erfarenhet en dålig kombination eftersom det lätt blir en smak av parfym. Men så var icke fallet. Persikosmaken var ljuvlig och gav ölen en underbar karaktär. En fin balans mellan frukterna (även äpple och druva) och detta öl har verkligen sin egen stil. Betyg: 4.8 (5.0).

Medan min flickvän beställde den nederländska trappistölen La Trappe Blond (6,5%) passade jag på att testa Boon Gueze (7%). La Trappe var för min del ingen nyhet, och ingen öl som jag tycker är sådär suveränt bra, men klart drickbar. Den är enkel. Bärnstensfärgad med en i princip obefintlig skumkrona. Ovanpå jästsmaken lite frukt och lite syrlighet. Betyg: 3.5 (5.0). Boon Geuze var däremot något nytt. Bryggs av Brouwerij Boon. Mycket klar vätska vid upphällning. Luktade mögelost eller ruttet, fast det är saksamma i mitt tycke. I smak mycket välbalanserad med fräscha toner av citrus, äpplecider och en aning tropiska frukter, tänker då främst på ananas. Torr i finishen. Bonn är en trevlig Gueuze som klart är ett bra tips, även om den inte alls kommer upp i samma klass som Girardin (en recension här och en annan här) eller Cantillon. Betyg: 3.9 (5.0). Pris: 115 kronor för en flaska.

Warka (5,7%)

Jag har mest ljuva minnen av polsk öl och min bestämda uppfattning är att polackerna kan, och det tror jag kan låta förvånande! I Polen finns cirka 70 bryggerier och de öl som jag har testat, exempelvis Black Boss, Żywiec (Żywiec finns på Fregatten vid Värnhem, men dit går man ju helst inte) och Bosman får mina varmaste rekommendationer. Snäppet under hamnar Zubr och ytterligare ett snäpp Warka som var den första polska öl som inte var någon höjdare.

Vid upphällning syns en tunn gyllenbrun färg (Ingen bild på detta dock då jag tog med mina två burkar och delade med en vän). Bra fart i kolsyran. Våldsamt aggressiv spritsmak, och väldigt chockerande med tanke på att styrkan endast är cirka 6 procent. I smak gjordes spontana associationer till tvål och vatten, men framför allt en förvånansvärt stor sötma. Spritig och söt kan nog utgöra ölets kärna. Inte jättehemsk, snarare intressant, men inte heller en öl som rekommenderas. Betyg: 3.0 (5.0). Pris: Gåva

Jag har inte varit i Polen på över ett decennium så det känns som att det snart är dags att resa dit för fördjupning i ämnet polsk öl.

Southern Tier Phin & Matt's Extraordinary Ale (5,4%)

Southern Tier Phin & Matt's Extraordinary Ale är en amerikansk pale ale som inhandlades i Köpenhamn för ett tag sedan. I mitt öra hade det viskats att denna öl inte var något vidare genom att den beskrevs som inte alls särskilt extraordinär utan snarare som tunn och tråkig. Jag gillade den "ljusa profilen". Ölen i sig var frisk och läskande med betydelsen svalkande och törstsläckande och det kanske är detta som upphovsmännen anser vara extraordinärt, fast det är det ju inte. En klar överraskning alltså. Vid upphällning en aning dimmig gyllenbrun vätska. Lätt kolsyra. Beskrivs enklast med orden malt samt citrus och äpple i doft och smak som förmodligen är det som utgör känslan av friskhet. Humlesmaken var inte särskilt framtydande, men precis som övrigt i ölet: fräsch. Ett mycket trevligt och gott öl som gör sig allra bäst framför grillen en varm sommardag. Betyg: 4.2 (5.0).

Mikkeller Santa's Little Helper 2010 (9,1 %)

Det ligger ju så att säga i tiden att recensera julöl. I helgen prövades på förhand intressanta Mikkeller Santa's Little Helper. Grumligt mörkbrun i färgen och rejält med skum. Jag minns inte om det var fart i kolsyran. I kryddväg så var min första spontana reaktion kanel, men även muskot och kardemumma. Övriga kryddor och subtila fruktsmaker var sådant där vanligt jultjafs som är svårt att placera. Ölet är alltså rätt rejält kryddig liksom en del andra julöl. Fyllig och med en sötma som sakta övergår till beska. Grimaserade faktiskt lite på slutet och jag vet inte om det var beskan, kryddorna, spritsmaken eller om jag helt enkelt hade dålig dagsform. Förmodligen var det alla aspekterna som bidrog till denna soppa, och Mikkellers julöl förpassas till kategorin rolig att testa men nej tack! Betyg: 2.8 (5.0). Pris: 43:50 för 375 ml. - för den extremt korkade flaskan med kapsyl som krävde ett extra antal sekunders meck.

Några Julöl

Julöl från förra året och nu känns det läge att recensera eftersom dessa öl även finns att tillgå i årets sortiment. I år har jag endast testat Oppigårds Winter Ale (5,3%). Naturligtvis finns det även ett par flaskor Mikkeller Santa's Little Helper (10,9%) i kylskåpet. Harviestoun Mr Sno'balls (4,5%) kännetecknades mest av att den var mycket syrlig, bitter och smakade sjögräs. Inget som passade min smak. Jag gillar annars Harviestouns friska öl. Namn och etikett är coolt och tilltalande. Men nej, inget köp kommande jul. Betyg: 2.4 (5.0). 24:90 för 330 ml.



Mysingens midvinterbryggd (6%) från Nynäshamns Ångbryggeri var en liten besvikelse. Märklig markant kryddning av bland annat apelsinskal, muskot och nejlika. Stor beska och svag sötma. Jag upplevde denna öl som obalanserad. Blir inget inköp i år. Betyg: 3.0 (5.0). Pris: 30:70 för 500 ml.






Samuel Adams Winter Lager (5,5%) är exakt som bryggeriets oktoberfestöl väldigt enkel och mild i aromen. Ölen har liksom inget sting. Svag kryddning. Kanel mest, lite tall och citrus. Det känns dumt att köpa denna öl enbart för att det är en julöl. Pröva istället annat från bryggeriet. Det finns ju några sorter i bolagets fasta sortiment. Betyg: 2.9 (5.0). Pris: 17:50 för 355 ml.

Om dessa tre öl jämförs föredrar jag Samuel Adams Winter Lager, den var tråkig men inte otäck. Prisvärd jämfört med övriga två. Mr Sno'balls var ganska vidrig. Mysingens midvinterbryggd kändes misslyckad och var helt enkelt inte aptitlig. Dyr. Nä, detta året har börjat bättre medelst humlerika Oppigårds Winter Ale som var istället lite av en positiv överraskning.

Sierra Nevada Southern Hemisphere Harvest (6,7%)

Sierra Nevada Southern Hemisphere Harvest. Makalös! Snutt på magisk. En amerikansk IPA som sitter som en keps om man är humleskadad. Humlen kombinerad med syrliga frukter. Touché! Humle, humle och humle i doft och smak. Bra fart i kolsyran bidrar till en frisk känsla för övrigt när denna dryck inmundigas. Ölet är tillsammans med Sierra Nevada Bigfoot Ale 2010 det bästa som bolaget har släppt i år. Betyg: 5.0 (5.0).

Fuller's Old Winter Ale (5,3 %) & Fuller's ESB (5,9%)

Enligt min åsikt gör Fuller's, med bas i London, allt som oftast bra öl. Kanske inte fantastiska, men stabila. Old Winter Ale släpptes på bolaget den 15 november. Flaskan på bilden är dock ifrån förra året, och jag har inte analyserat denna särskilt djupt, men jag upplevde ölen inte alls som aptitlig. Och kanske just för att jag inte är särskilt glad för beska, som dominerar ölen ganska rejält. Annars smakar och luktar den som vilken halvtradig julöl som helst. Den var inte särskilt god helt enkelt, och kommer inte köpas i år. Betyg: 1.8 (5.0). Pris: 23:50 för 500 ml.



ESB:n däremot är en klassiker och det finns bara goda anledningar att alltid ha ett par flaskor ståendes i kylskåpet eller i källaren. ESB:n är en mellanmörk bärnstensfärgad ale med bra sprutt i kolsyran. Sammanfattas bäst som fyllig! Mycket smakrik. Fin engelsk humle, fruktig (aprikos) samt har till viss del en bränd karaktär. Betyg: 4.2 (5.0). Pris: 25:40 för 500 ml.

Jag har av olika anledningar inte besökt bolaget den senaste månaden, men i tisdags passade jag på och införskaffade: Fuller's Brewer's Reserve Oak Aged Ale (8,2%). Blir nog en spännande helg.

Systembolaget har just nu följande öl från Fuller's: India Pale Ale (5,3%), Golden Pride (8,5%), London Porter (5,4%), Organic Honey Dew (5%), London Pride (4,7%), 1845 (6,3%), Discovery (4,2%) samt då övriga sedan tidigare nämnda i detta inlägget. 1845:an är den jag konstigt nog inte har testat. Sedan har det blivit några till exempelvis på Bishops. Jaja, nog om Fuller's för stunden, fler recensioner kommer längre fram i tiden.

Trevlig helg!

Red Haired Jeanne (7%)

Medan en aning längre inlägg om Brewpub i Köpenhamn skrivs, vill jag nämna Red Haired Jeanne (Roste Jeanne) som var en spännande upplevelse. Öppnades av misstag när jag egentligen sökte en Kapittel Watou i kylskåpet. Men, minst sagt, ett öl som väckte min nyfikenhet kring de öl som De Struise Brouwers har att erbjuda. Stilen är en belgisk mörk ale, och etiketten i sig var intressant. Mycket snygg, och, sådär, lite mystisk. Ölen var inte särskilt mörk. I färg rödbrunaktig. Svag kolsyra. Smaken var kryddig, men inget som utmärkte. För övrigt fruktig och mina tankar ledde mig till äpple och päron. Druvor? En viss humleton och en lite mer rejäl sötma vilket påminde om karamell. Syrlig, men bara lite. Lite vattnig i klunkarna, men inte särskilt påtagligt. Detta bidrog snarare till en känsla av kvalité och ölen var gripbar, det vill säga enkel och inte särskilt komplex. Avseende helheten. Lättdrucken eftersom den var så god. Uppfriskande! Jag kan nog bli ett fan av De Struise, men vill testa några utmärkande öl! Betyg: 4.5 (5.0).

Några Kalla i en lista, andra upplagan.

En revidering av ursprunglig sammanställning 2010-09-09.

(Som blogginlägg numero etthundra kan det ju vara passande med en betygssammanställning, alltså en förteckning av alla recenserade öl. Uppdateras fortlöpande. Vill du läsa specifikt om ett öl förslår jag att du använder bloggens sökmotor. Betygen är ju naturligtvis satta på halvt allvar och ska ses som en fingervisning).

Betyg 5
Westvleteren 8 (%)
St. Bernardus Abt 12 (10%)
Sierra Nevada Southern Hemisphere Harvest (6,7%)
Rogue Chocolat Stout (6.3%)
Smisje Kerst (11%)
Founders Red's Rye PA (6,6%)
Mikkeller Centennial Single Hop IPA (6,9%)
Amager Bryghus IPA (7%)
Sierra Nevada Bigfoot Ale (9.6%)
Founders Breakfast Stout (8,3%)
Rochefort 10 (11,3 %)
Beer Here Fat Cat Red Ale (4,7%)
Oppigårds InWit (4,5%)
Gueuze Girardin 1882 (5%)
Ölvisholt Suttungasumbl (7,2%)
Waterloo Double Dark (8,5%)
Haandbryggeriet Dark Force (9%)
Péché Mortel (9,5%)
Rogue Smoke Ale (7%)
Triple Karmeliet (8,4%)

Betyg 4
Ölands Påsköl (5,3%) 4.9
Malmö Brygghus Cacao-porter (8%) 4.8
Golden State Ale (6,4%) 4.8
Hornbeer Gladiator (6,4 %) 4.8
Avery Maharaja Imperial India Pale Ale (10,3 %) 4.8
Fru Frederiksen (7%) 4.8
Göteborgsporter från Oceanbryggeriet (5%) 4.8
Brasserie Des Rocs Triple Impériale (10%) 4.8
Oud Beersel Oude Gueuze Vielle (6%) 4.8
La Trappe Witte Trappist (5,5%) 4.8
Westmalle Tripel (9,5%) 4.8
Nils Oscar Rökporter (5,9%) 4,8
Islenskur Urvals Stout (Viking Olgerd Akureyri)(5,8%) 4.7
Urthel Hop-it (9,5%) 4.7
G Schneider & Sons Aventinus Weizen Eisbock (12%) 4.7
Fuller's India Pale Ale (5,3%) 4.7
S't Peters Cream Stout (6,5%) 4.7
Sigtuna Merry Christmas (6%) 4.6
Midtfyns Bryghus Imperial Stout (9,5%) 4.6
Primátor Dark (4,8%) 4.6
De Dolle Ara Bier (8%) 4.6
Old Chub Scottish Style (8%) 4.6
Lamoral Degmont Triple (8%) 4.6
Avery Hog Heaven Ale (9,2%) 4.6
Aegte Fynsk Ale No 16 (5,7 %) 4.5
Red Haired Jeanne (7%) 4.5
Beer Here Hoptilicus (9%) 4.5
Girardin Framboise (5%) 4.5
Rogue XS Imperial Younger's Special Bitter (7,4%) 4.5
Mikkeller Beer Geek Breakfast (7,5%) 4.5
Left Hand Milk Stout (5,2%) 4.5
Young's Double Chocolate Stout (5,2%) 4.5
Urthel Samaranth Quadrium (11%) 4.5
Oppigårds Indian Tribute (6,6%) 4.5
Corsendonk Christmas Ale (8,5%) 4.5
Hantverksbryggeriets Kosacken (7,5%) 4.5
Grimbergen Double (6,5%) 4.5
Haystack Wheat (5%) 4.5
Haandbryggeriet Ardenne Blond (8%) 4.5
Dugges 1/2 Idjit (7%) 4.5
Sotholmen Extra Stout (7%) 4.5
Gordon (8.7%) 4.5
Hornbeer Røgøl (5,7%) 4.4
Brasserie Dieu Du Ciel Solstice D'hiver (10,2%) 4.3
Circle Master (4,7%) 4.3
Grebbestad Lager (5%) 4.3
Bedarö Bitter (4,5%) 4.3
Southern Tier Phin & Matt's Extraordinary Ale 4.2
Fuller's ESB (5,9%) 4.2
Belhaven Wee Heavy (6,5%) 4.2
Mikkeller Jackie Brown (5,9%) 4.2
Taras Boulba (4,5%) 4.2
Chimay Blå (9%) 4.2
Fosterlandsins Freyja (4,5%) 4.1
Black Rocket Porter (5,5%) 4.1
La Fin du Monde (9%) 4.1
Delirium Nocturnum (8,5%) 4.1
Flying Dog K-9 Cruiser Winter Ale (7,4 %) 4.1
Brother Thelonious (9,4 %) 4.0
Samuel Adams Honey porter (5,5%) 4.0
Samuel Adams Black Lager (4,9%) 4.0
Sierra Nevada Celebration ale (6,8%) 4.0
Örebro Bitter (5,7%) 4.0
Mikkeller Single Hop East Kent Golding IPA (6,9%) 4.0
Indianviken Pale Ale (6,2%) 4.0
Saint Idesbald Triple (9%) 4.0
Avery Ellie's Brown Ale (5,8%) 4.0
Mort Subite Gueuze Lambic (4,5%) 4.0
Chimay Vit (8%) 4.0
Corne Du Diable (6.5%) 4.0
Red Seal Ale (5,6%) 4.0
Coopers Best Extra Stout (6,3%) 4.0
Duvel (8,5%) 4.0

Betyg 3
Ålö Ale (5,6%)3.9
Boon Geuze (7%) 3.9
Samuel Adams Boston Ale (4,8%) 3.9
Belhaven Twisted Thistle IPA (5,3%) 3.9
De Dolle Bos Keun (10%) 3.9
Maredsous 6, (6%) 3.9
Daleside Monkey Wrench (5,3%) 3.9
Fuller's Golden Pride (8,5%) 3.9
Erdinger Weissbier Dunkel (5,6%) 3.9
Spaten-Franziskaner Bräu Hefe-Weissbier Dunkel (5%) 3.9
Paulaner Weissbier Kristall (5,2%) 3.9
Mikkeller Nelson Sauvignon (9%) 3.9
Dugges Avenyn Ale (5%) 3.8
Timmerman Tradition Faro Lambic (4%) 3.8
Laško Pivo (4,9%) 3,8
Lindemans Cassis Lambic (4%) 3.8
Amager Rugporter (8,5%) 3.7
Mohawk Stitch (5,3 %) 3.6
Black Wych (5%) 3.6
Drie Fonteinen Oude Gueuze (6%) 3.6
La Trappe Blond (6,5%) 3.5
Brooklyn Black Chocolate Stout (10,6%) 3.5
Spaten-Franziskaner Bräu Hefe-Weissbier (5%) 3.5
Hornbeer Summer (4,6%) 3.5
Warsteiner (4,8%) 3.5
Crocodile Lager (5,2%) 3.5
Riedenburger Pils (4,7%) 3.5
Dugges Avenyn By Night (5%) 3.5
Det Lille Bryggeri Lakridsporter (5,1%) 3.4
Den Gyldne Hest Ale No 100 (5,7%) 3.4
Old Rasputin Russian Imperial Stout (9%) 3.3
Ölfabrikken Porter (7,5%) 3.3
Malmö Brygghus IPA (6,6%) 3.1
Dugges Rudolf Ren Ale (7%) 3.1
Ølfabrikken Pilsner (5%) 3.0
Warka (5,7%) 3.0
Shepherd Neame 1698 Strong Ale (6,5%) 3.0
Mysingens midvinterbryggd (6%) 3.0
Satan Red (8%) 3.0
Hantverksbryggeriets Narren (5,7%) 3.0
Jacobsen Brown Ale (6%) 3.0
Jacobsen Golden Naked Christmas Ale (8%) 3.0
Avery New World Porter (6,7%)3.0
Devil's Pale Ale 666 (6,6%) 3.0
Duff Beer (5%) 3.0
Amager Black Nitro (7,8%) 3.0
Mikkeller Tomahawk Single Hop IPA (6,9%) 3.0
Polar Beer (4,7%) 3.0
Harviestoun Bitter & Twisted (4,2%) 3.0
Rogue Deadliest Ale (Northwestern Ale) (6,2%) 3.0
Wells Banana Bread Beer (5,2%) 3.0
Saxo Bio (7,5%) 3.0

Betyg 2
Donder & Bliksem (5,9%) 2.9
Skebo brukspatron (5,6%) 2.9
Traquair 2010 (10 %) 2.9
Samuel Adams Winter Lager (5,5%) 2.9
Mikkeller Santa's Little Helper 2.8
Närkes Double Dutch Viking (6,8%) 2.8
S't Landelin Mythique (7,5%) 2.8
Hr.Frederiksen (10,5%) 2.8
Samuel Adams oktoberfest (5,5 %) 2.7
Mohawk EIPA (7,5 %)
Seven Giraffes (5,1%) 2.5
Steam Whistle Pilsner (5%) 2.5
Zeunerts Höga kusten (5,3%) 2.5
Founders Curmudgeon Old Ale (9,8%) 2.5
Mori (5,5%) 2.5
Bödelns IPA (5,6%) 2.5
Skjalfti (5%) 2.5
Carlsberg Elephant 7,2 % 2.5
Harviestoun Mr Sno'balls (4,5%) 2.4
Kaldi Dökkur (5%) 2.2
Þorra Kaldi (5,4%) 2.2
Fuller's Mr Harry (4,8%) 2.1
Beer Here Tia Loca (4,5%) 2.0
S:t Eriks Pilsner (5,3%) 2.0
Jenlain Blonde (5,9 %) 2.0
Thor Pilsner (4,6%) 2.0
Titan IPA-Great Divide (7,1%) 2.0
Hook Norton Haymaker (5%) 2.0
Nils Oscar Kalasöl (5,2%) 2.0
Founders Centennial IPA (7,2%) 2.0
Hercules Double IPA (9.1%) 2.0
Amager Bryghus 3.akt (5,2%) 2.0
Jever Pilsener (4,9%) 2.0

Betyg 1
Einbecker Mai-Ur-Bock (6,5%) 1.9
Einbecker Ur-bock Hell (6,5%) 1.9
Stone Ruination IPA (7,7%) 1.9
Fuller's Old Winter Ale (5,3 %) 1.8
Rogue Brutal Bitter (6.2%) 1.8
Schlösser Alt (4,8%) 1.8
Lava (9,4%) 1.5
Mikeller Amarillo Single Hop IPA (6,9%) 1.5
Duchesse De Bourgogne (6,2%) 1.5
Landsort Lager (5,3%) 1,5
Dugges Påsköl (6%) 1.3
Nøgne ø Sunturnbrew (11%) 1.2
Bath Ales Wild Hare (5%) 1.1

Betyg 0
Caffrey's Irish Ale (4%) 0

Omnämnda, men ej betygsatta/recenserade
Sierra Nevada Torpedo Extra IPA (7,2%)
Sierra Nevada Pale Ale (5,6%)
Highlander Beer (4,8%)
Port Brewing WipeOut IPA (7%)
Brooklyn East India Pale Ale (6,8%)
Pickla Pils (4,8%)
Zeitgeist Black lager (4,9%)
Chimay Röd (7%)
Sierra Nevada Torpedo Extra IPA (7,2%)
Snake Dog IPA (7,1%)
Wisby Klosteröl (5%)
Sarajevska Pivo (5%)
Kasteel Rouge (8%)
Palm Ale -
Maes (5,1%)
Jupiler (5,2%)

Hornbeer Røgøl (5,7%) Amager Rugporter (8,5%) samt Brother Thelonious (9,4 %)

Idén till denna öl (enligt flasketiketten) föddes i samband med ett besök i den sydtyska staden Bamberg vars bryggerier är kända för sina rököl. Överraskande bra är min spontana reaktion! En fin grumlig mörkbrun färg med lätt stickande kolsyra. Smakmässigt en kraftig syrlighet blandat med en rejält rökig ton, rakt igenom. En osedvanligt lyckad kombination. Syrligheten och rökigheten är ledorden, men jag upplevde även en ton av söt malt. Som negativt kan noteras att ölen är en aning vattnig i eftersmaken men eftersom helheten är lyckad måste Hornbeer Røgøl sorteras in i kategorin "mycket bra" rököl. Betyg: 4.4 (5.0). Detta öl hittar du främst i en välsorterad butik i Köpenhamn.

Rug står då inte för rök, utan råg, vilket framför allt just i denna stund blir rätt uppenbart med tanke på namnet på ovanstående omskrivna öl. Men på Systembolaget i ett exhalterat tillstånd kanske det inte är så uppenbart. Amager Rugporter inhandlades någon gång i somras, då den ingick i ett tillfälligt släpp. Amagers rågporter är en helt okej, fyllig och inte särskilt alkoholskadad öl med tanke på styrkan. Dock en aning komplex i och med att vissa bismaker noterades men kunde inte identifieras. Störigt. Förutom rågsmaken; rostad malt, kaffe och lakrits. Också rökig (lite) och hyfsat bitter (vilket inte uppskattas). En touch av humle framkom i eftersmaken. Som sagt var det ganska bra grejer, men suget att dricka denna öl igen är inte sådär särskilt stort. Egentligen var den en gnutta tradig. Betyg: 3.7 (5.0).

Till sist, Brother Thelonious. Ett öl som är lite enklare att få tag på eftersom den finns i Systembolagets fasta sortiment. En amerikansk version av belgisk klosteröl skapad av North Coast Brewing Company som även har Red Seal Ale hos bolaget. Ölen kan enligt min upplevelse bäst beskrivas med orden jäst, lättdrucken och balanserad. Smakrik och komplex i doft och smak och det blev en hel uppsjö med intryck när ölen intogs. Fyllig, med toner av bland annat kryddor, alkohol, choklad, torkad frukt, malt och rödvin. Ömsom beska och ömsom syrlighet och där det sistnämnda framträder främst i slutfasen. En balanserad och mycket intressant öl. En spontan känsla är att Brother Thelonious passar bra på julbordet nu när det snart är dags, då förslagsvis till mörkt bröd eller pepparkaka. Negativt? Ölen känns som lite för mycket ibland, och köps i en måttlig utsträckning. Pris: 28:90 för 355 ml. Betyg: 4.0 (5.0).

Zeunerts Höga kusten (5,3 %)

Idag skrivs det om en öl som inte är särskilt rolig, inte särskilt bra heller. Men den ska ju recenseras, och förmodligen finns det många som tycker annorlunda. I helgen när det finns mer tid för lugn och ro ska jag skriva om lite roliga öl eftersom jag har en del sådana på lager. Zeunerts Höga kusten hade jag noll förväntningar på och inhandlades i brist på annat. Denna öl är en ale från Sollefteå där bryggeriet är lokaliserat. Zeunerts startade sin verksamhet 1993 då i redan befintliga lokaler anpassade för bryggning. Numera är bryggeriet ägt av Kopparbergs.

Först och främst när det gäller ölen i sig, om miljön hade varit den rätta; jag minns när jag fjällvandrade i Abisko för en jäkla massa år sedan, med fjällen och riporna tätt inpå, så hade den kanske smakat bättre. Vem vet? Jag lär i och för sig inte testa. Nä, Zeunerts Höga kusten åker i kistan och kommer att stanna där.

Vad finns att säga om doft och smakupplevelsen? Svag sötma, svag beska, brödig och mycket lätt fruktig. Det finns ingenting i helhetsintrycket som sticker ut eller utmärker ölen och hela upplevelsen blir på ett sätt intetsägande. Notera intetsägande, det är säkert ingen dålig öl, men det ska till en hel del mer för att jag ska bli intresserad. Betyg: 2.5 (5.0). Pris: 15:50 för 500 ml. Tillgänglighet: I Systembolagets fasta sortiment sedan 1997.

Beer Here Hoptilicus (9%)

I en maklig men ändå hyfsad stabil takt betar jag av öl från Beer Here. I förra veckan intogs en amerikansk ale med namnet Hoptilicus som var oväntat bra. Oväntat, dels eftersom jag hade hört en del kritik, och dels eftersom min intuition sade mig att den skulle vara lite spritig eftersom den ser giftig ut och ligger på nio procent. Men tvärtom var Hoptilicus lättdrucken. Alkoholen var väl gömd. Vid upphällning en mörk och ej tjock rödbrun vätska och en hyfsat livlig kolsyra. En mycket fräsch och distinkt humle i smaken men ändå balanserad. Och i periferin en maltsötma. Doften mest malt. Bitterheten låg. En del konstiga jox-kryddor som är svårplacerade men påminde lite om jul och jord. En öl som uppskattades eftersom den var enkel och komplex på samma gång. Tveka inte att testa Hoptilicus om möjlighet ges. Betyg: 4.5 (5.0).

Seven Giraffes (5,1%) & Traquair 2010 (10 %)

Idag recenseras två nytillskott, den första gästar under längre tid, den andre är tillfällig under hösten. Nja sådär sammanfattar ölen rätt så bra! Som sagt tidigare, hamnar under kategorin rolig att testa!

Seven Giraffes bryggs av skottska Williams Bros Brewing Co. Bara namnet säger ju en del om fantasin, suck! ölen innehåller sju olika maltsorter och torrhumlad med Cascade och Styrian Golding. Vid första sippen slås man av en behaglig humle, men om det är två, fem eller sju maltsorter gör mig detsamma. Ölen är kryddad med fläder och citronzest. För oss dödliga leder en snabb sökning att citronzest är det yttersta gula på citronskalet. Detta omvandlas i upplevelsen till en frisk sommarkänsla i doftupplevelsen, men märks inte i smaken. Sammanfattningsvis: en okej öl som är bättre än en Pripps Blå eller en Kung, men bara snäppet över. Betyg: 2.5 (5.0) Pris: 23:90 för 500 ml. I Systembolagets fasta sortiment.
+ i kanten för etiketten. Jag älskar giraffer!

Traquair 2010 har en mörk, och brun färg vid upphällning. Bra skjuts i kolsyran. Traquair är en brittisk Barley Wine som i ärlighetens namn hade tjänat på att lagras. Ölen var absolut inte genomusel när det som vanligt blev så att den dracks tätt inpå inköpet. Till de negativa aspekterna kan tillföras att ölet var spritigt, lite väl bränd doft och smak och en sötma som tränger på för mycket. Övriga smaker (kaffe, choklad et cetera) hade gärna fått vara liiite mer framträdande. Positivt? Tja, jag gillar stilen. Betyg: 2.9 (5.0). Pris: 39:90 för 330 ml.

Hornbeer Gladiator (6,4 %)

Hornbeer Gladiator, en dansk IPA utmanade i somras Midtfyns Bryghus. Kanske giganternas kamp, eller i alla fall en bra kamp! Jag har druckit endast ett par öl från Midtfyn, men de har imponerat. Följande text från etiketten kan i en sann sportmanship-anda på ett bättre sätt beskriva denna "tävling":

I det gamle Rom udkæmpede Gladiatorerne drabelige kampe på liv og død. I vores tid udkæmpes de drabelige kampe heldigvis næsten kun i sport. I øllets verden dyster bryggerne om at lave den bedste øl. Denne øl er brygget i samme ånd, som da Gladiatorerne kæmpede, som når det danske fodboldlandshold ydmyger USA i kvartfinalen i Sydafrika i juni 2010 - og som en venskabelig, drabelig dyst mellem Midtfyns Bryghus og Hornbeer om at lave den bedste øl!

Ölen är nästan identiska till utseende. Kanske i smak?! Jag köpte Hornbeers variant, dels eftersom jag gillar Hornbeer, dels efter rekommendation av herren som huserar på Barley Wine. Humlen är i doft och smak kraftig och, skulle jag vilja säga: genomsyrande. Fruktig doft och smak. Hyfsat maltig. Lite söt, men bara lite. Bitterheten hålls i schack. Balanserad. En välgjord och njutbar IPA! Skulle vara intressant att testa Midtfyns variant! Betyg: 4.8 (5.0).

Besök på biskopen

En trevlig helg har passerat. Slag i saken gjordes genom besök på "nya" biskopen på Gustav Adolfs torg. Men där blev det bara en öl. Det var mycket folk (läs ålahoen) och lokalen var inredd som en polenfärja. Men vem vet, en reling kanske kan vara bra att ha när klockan har passerat midnatt. På biskopen testades Left Hands 400 pound Monkey (6,7%) som fanns på tap. Left Hand Brewing Co har jag som många andra hobbyölälskare stiftat bekantskap med via deras Milk stout och Haystack Weat. Två mycket bra öl, och Left Hand fortsätter imponera. Jag föll som en fura för 400. Kan beskrivas som smakrikt. Söta syrliga smaker uppblandat med kåda och tall. Vid upphällning bärnstensfärgad med en fascinerande gräddig skumkrona. Mild kolsyra. Huvudintrycket från hela upplevelsen är komplex. Många smaker men samtidigt välbalanserat, med en inte alltför kraftig och blommig humle. Dofterna var dämpade i jämförelse med smaken. Ett öl som jag älskade. Betyg: 5.0 (5.0).

När ölen var avslutad knallade vi ner till gamla trygga biskopen på Norra Vallgatan. Där var det ungefär samma fina utbud, och ett mer stillsamt antal människor. Ingen trängsel i baren.

Jag drack följande öl: Founders Pale Ale (5,4%), Snake Dog IPA (7,1%), Avery Out Of Bounds (5,1%), Thomas Creek Class Five IPA (5,5%), Brooklyn Monster Ale (10,1%), Mikkeller East Kent Golding Single Hop IPA (6,9%), Great Divide Titan IPA (7,1%), Dugges Never Mind The Bollox! (9%)

Det var ett gäng fantastiskt fina öl som jag lyckades pricka in under kvällen, det är det första som måste sägas, med ett undantag som blir först ut: Brooklyns Barley Wine, Monster Ale. Denna öl var på tok alldeles för söt. En sötma som inte var angenäm på något vis. På detta en beska som var irriterande. Några andra smaker var svåra att förnimma eftersom sötman dominerade ut allt annat. Flaskan var (liksom Brooklyns chokladstout som intogs i somras) utgången i september 2009. Så den var med andra ord lagrad ett tag. Nä, Brooklyn är inte mycket att ha, den enda öl från bryggeriet som har fallit i goda händer är deras IPA som lanserades på bolaget för ett tag sedan, men det är en annan historia. Betyg: 1.0 (5.0). Pris: 95:00 för 330 ml.

Dugges har en plats i mitt hjärta, och jag blev glad när jag såg Dugges Never Mind The Bollox! på kran. Det finns något särskilt med detta öl som i stil är en dubbel IPA, och det är en extremt tydlig smak bestående av syrliga tropiska frukter. Lite av en AHA-upplevelse, att denna smak är så tydlig alltså. Fungerar bra som godis. Humlen är fint presenterad i doft och smak. En aning bitter, men oerhört välsmakande och denna svenska dubbel IPA är onekligen fint balanserad. Betyg: 4.7 (5.0).

Mikkeller East Kent Golding Single Hop IPA är bra, och recenserades i samband med ett besök i april månad. Titan IPA skrevs ner kortfattat i januari, men det var innan jag fick ordentlig smak på öl med en tydligt humlad profil. När det gäller Snake Dog IPA så skriver jag återigen, liksom i november 2009, att den får avhandlas vid ett annat tillfälle. Ska så småningom dricka och därmed fördjupa mig mer i bryggeriet och deras drycker. Det får bli en historia i sig i ett annat sammanhang.

Founders Pale Ale. Humlad med Centennial. Balanserad och fräscht blommig. Ingen direkt superupplevele, men stabil. Betyg: 4.0 (5.0). Founders är annars ett favoritbryggeri och tidigare upplevelser är: Centennial IPA, Double Trouble, Red's Rye PA, Breakfast Stout samt Curmudgeon Old Ale. Snygg hemsida.

När det gäller Thomas Creek Five Class IPA kan jag säga att den var bra! Ber om att få återkomma, då min nyfikenhet har väckts, och då jag säkerligen inom en snar framtid kommer att hugga in på Imperial Oak, Porter och vad mer jag kan komma över. Intressant.

Sist, men inte minst, Avery Out Of Bounds imponerade liksom Left Hand. En, med en svag alkoholstyrka, mycket välsmakande stout. Ölen kändes inte så svag alkoholmässigt, och jag blev förvånad när jag googlade styrkan (på flaskan står det ju endast Yeah It is! nere i högra hörnet på flaskan, vilket är rätt kul). En mörkt rödbrun vätska som har en kraftigt torr rostad karaktär. Kaffe, choklad och lakrits i en tydlig smakrik och lyckad kombination. Små touchar av amerikansk humle. Krämig i konsistensen och ett mumsig öl som lyckas perfekt utan att alkoholstyrkan behöver vandra upp mot sju, åtta eller nio procent. Lätt högsta betyg: 5.0 (5.0). Ett måsteköp. Pris: 95:00 för 330 ml.

Nästa vecka är det dags för ett besök på Mikkeller bar, och förmodligen ett inköp hos en välsorterad butik på andra sidan sundet. Självklart återkommer jag med en rapport för den som är intresserad.

Mohawk Stitch (5,3 %) & Mohawk EIPA (7,5 %)

Mohawk Stitch och Mohawk EIPA bryggs på Sigtuna brygghus. Stitch:en är najs vilket är en aning paradoxalt eftersom min upplevelse är att den är tunn, lite vattnig och smaklös med andra ord. Ingen öl som jag direkt associerar med karaktär eller kraftiga och stora smaker. Men, med betoning, en påtaglig chokladsmak. Inte helt väntat då den överlägset tydligaste aromen är kaffe. Inte fel det heller. Mycket trevligt. Så pass trevligt att jag faktiskt köper ölen då och då, just för att den är så enkel. Testa så tror jag att ni förstår vad jag menar. Betyg: 3.6 (5.0). Pris: 26:80 för 500 ml. Tillfällig på Systembolaget sedan den förste september.

Mohawk EIPA har prövats i ett par olika sammanhang. Men den håller inte måttet. Förväntningarna var höga. Humlesorterna Amarillo, Cascade, Centennial, Chinock, Columbus, Magnum och Simcoe lät som en riktig höjdare. Mastodonthumlig med andra ord. Orange och rödtonad vid upphällning. När det gäller smaken, och av vikt för den fortsatta recensionen, humlechocken uteblev. Jisses vilken besvikelse. Vad gick snett? Övrigt värt att nämna var att ölet var svag i sötma och beska. En syrlighet som inte vad särskilt förnimbar. Vad mer att berätta? Inte särskilt mycket. Dissas! Betyg: 2.5 (5.0). Pris: 36:10 för 500 ml.

BarleyWine

Snabbt inlägg idag. Igår företogs en spontan icke-ölrelaterad resa till Köpenhamn. Inne på BarleyWine blev det lite panikartat eftersom tiden var knapp, cirka 10 minuter. En rejäl inköpsresa vankas om cirka två veckor. På BarleyWine köpte jag: Beer Here Hoptilicus (9%), Hornbeer Kiss The Frog (4,6 %) Hornbeer Røgøl (5,7%), Southern Tier Phin & Matts Extraordinary Ale (5,4%) Nieuwpoortse Roste Jeanne (7%), S't Bernardus Abt 12 (10%), Brasserie (Abbaye) Des Rocs Grand Cru (9,5%).

Sedvanligt besök gjordes i "mataffären" Irma. Ett fint ölsortiment till bra priser. Inte så oväntat fanns mycket dansk öl, bland annat flertalet sorter från Nørrebro Bryghus, exempelvis New York Lager (5,2%) och Bombay Pale Ale (6,5%) som kostar 25:00 DKK flaskan. Tänker även testa Tæppefald (6,2%) samt Humlefryd (5,5%) från Bryggeriet Skands som etablerades 2003. 16:00 DKK flaskan. Ølfabrikken Pale Ale för 8:00 DKK burken är ju också minst sagt ett fynd.