Besök på biskopen

En trevlig helg har passerat. Slag i saken gjordes genom besök på "nya" biskopen på Gustav Adolfs torg. Men där blev det bara en öl. Det var mycket folk (läs ålahoen) och lokalen var inredd som en polenfärja. Men vem vet, en reling kanske kan vara bra att ha när klockan har passerat midnatt. På biskopen testades Left Hands 400 pound Monkey (6,7%) som fanns på tap. Left Hand Brewing Co har jag som många andra hobbyölälskare stiftat bekantskap med via deras Milk stout och Haystack Weat. Två mycket bra öl, och Left Hand fortsätter imponera. Jag föll som en fura för 400. Kan beskrivas som smakrikt. Söta syrliga smaker uppblandat med kåda och tall. Vid upphällning bärnstensfärgad med en fascinerande gräddig skumkrona. Mild kolsyra. Huvudintrycket från hela upplevelsen är komplex. Många smaker men samtidigt välbalanserat, med en inte alltför kraftig och blommig humle. Dofterna var dämpade i jämförelse med smaken. Ett öl som jag älskade. Betyg: 5.0 (5.0).

När ölen var avslutad knallade vi ner till gamla trygga biskopen på Norra Vallgatan. Där var det ungefär samma fina utbud, och ett mer stillsamt antal människor. Ingen trängsel i baren.

Jag drack följande öl: Founders Pale Ale (5,4%), Snake Dog IPA (7,1%), Avery Out Of Bounds (5,1%), Thomas Creek Class Five IPA (5,5%), Brooklyn Monster Ale (10,1%), Mikkeller East Kent Golding Single Hop IPA (6,9%), Great Divide Titan IPA (7,1%), Dugges Never Mind The Bollox! (9%)

Det var ett gäng fantastiskt fina öl som jag lyckades pricka in under kvällen, det är det första som måste sägas, med ett undantag som blir först ut: Brooklyns Barley Wine, Monster Ale. Denna öl var på tok alldeles för söt. En sötma som inte var angenäm på något vis. På detta en beska som var irriterande. Några andra smaker var svåra att förnimma eftersom sötman dominerade ut allt annat. Flaskan var (liksom Brooklyns chokladstout som intogs i somras) utgången i september 2009. Så den var med andra ord lagrad ett tag. Nä, Brooklyn är inte mycket att ha, den enda öl från bryggeriet som har fallit i goda händer är deras IPA som lanserades på bolaget för ett tag sedan, men det är en annan historia. Betyg: 1.0 (5.0). Pris: 95:00 för 330 ml.

Dugges har en plats i mitt hjärta, och jag blev glad när jag såg Dugges Never Mind The Bollox! på kran. Det finns något särskilt med detta öl som i stil är en dubbel IPA, och det är en extremt tydlig smak bestående av syrliga tropiska frukter. Lite av en AHA-upplevelse, att denna smak är så tydlig alltså. Fungerar bra som godis. Humlen är fint presenterad i doft och smak. En aning bitter, men oerhört välsmakande och denna svenska dubbel IPA är onekligen fint balanserad. Betyg: 4.7 (5.0).

Mikkeller East Kent Golding Single Hop IPA är bra, och recenserades i samband med ett besök i april månad. Titan IPA skrevs ner kortfattat i januari, men det var innan jag fick ordentlig smak på öl med en tydligt humlad profil. När det gäller Snake Dog IPA så skriver jag återigen, liksom i november 2009, att den får avhandlas vid ett annat tillfälle. Ska så småningom dricka och därmed fördjupa mig mer i bryggeriet och deras drycker. Det får bli en historia i sig i ett annat sammanhang.

Founders Pale Ale. Humlad med Centennial. Balanserad och fräscht blommig. Ingen direkt superupplevele, men stabil. Betyg: 4.0 (5.0). Founders är annars ett favoritbryggeri och tidigare upplevelser är: Centennial IPA, Double Trouble, Red's Rye PA, Breakfast Stout samt Curmudgeon Old Ale. Snygg hemsida.

När det gäller Thomas Creek Five Class IPA kan jag säga att den var bra! Ber om att få återkomma, då min nyfikenhet har väckts, och då jag säkerligen inom en snar framtid kommer att hugga in på Imperial Oak, Porter och vad mer jag kan komma över. Intressant.

Sist, men inte minst, Avery Out Of Bounds imponerade liksom Left Hand. En, med en svag alkoholstyrka, mycket välsmakande stout. Ölen kändes inte så svag alkoholmässigt, och jag blev förvånad när jag googlade styrkan (på flaskan står det ju endast Yeah It is! nere i högra hörnet på flaskan, vilket är rätt kul). En mörkt rödbrun vätska som har en kraftigt torr rostad karaktär. Kaffe, choklad och lakrits i en tydlig smakrik och lyckad kombination. Små touchar av amerikansk humle. Krämig i konsistensen och ett mumsig öl som lyckas perfekt utan att alkoholstyrkan behöver vandra upp mot sju, åtta eller nio procent. Lätt högsta betyg: 5.0 (5.0). Ett måsteköp. Pris: 95:00 för 330 ml.

Nästa vecka är det dags för ett besök på Mikkeller bar, och förmodligen ett inköp hos en välsorterad butik på andra sidan sundet. Självklart återkommer jag med en rapport för den som är intresserad.