Asahi (5%)

För ett tag sedan skrev jag några rader om Kirin Ichiban, och nu är det dags för Asahi. Olika namn men lika blaskig, eller Asahi är marginellt bättre.

Företagets huvudkontor i Azumabashi nära Asakusa, Tokyo är känt för den gigantiska (43 meter lång och 360 ton tung) takskulpturen som skall påminna om en eldsflamma och ett skummande ölglas, men som i folkmun har fått namn som "den gyllene bajskorven" och liknande. Intressant, eller hur?

Nu till ölen, en ljusgul tunn, vattnig vätska kopplar direkt greppet i munnen. Lite tråkig beska och sötma i smaken + en del svaga och oidentifierbara och föga intressanta konstlade smaker, bland annat med antydan till citrus. Etikettens "super dry" är ju att ta i, men visst, den är torr i avslutningen. Trots allt är Asahi förvånansvärt fräsch (är väl just för att det mest påminner om vatten) och går ju lätt ner en stekhet sommardag även om det långt ifrån är mitt förstahandsval i genren. Snäppet högre betyg jämfört med Kirin, det vill säga 2.1 (5.0). 16,90 för 330 ml. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment.

Brouwerij De Molen Mooi & Meedogenloos (10,2%)

De Molen är för min, och för många andra öldrickare, ett uppskattat bryggeri eftersom de gör karaktärsfulla, goda och intressanta brygder. Men precis som för de flesta bryggerier är vissa öl bättre, vissa öl mindre bra.

Gällande De Molen Mooi & Meedogenloos blev jag lite tveksam och kluven. Ölet tog sig bättre under drickandets gång, men jag störde mig för ovanlighetens skull på att den var lite väl tilltagen i kolsyran, och, framför allt, de 10,2 % var illa dolt och spritsmaken gnagde inte precis ostört. Fast styrkan kanske var bra, särskilt i samband med att VM i snooker sändes på TV, då denna egenhet glömdes bort med tiden, och jag tänkte att ölet kanske inte var så dumt ändå. Därav blev upplevelsen en aning schizofren. Ölets fina egenskaper var en smakrik och intensiv upplevelse av rostad malt och kakao. Len sötma och fin kropp med en vätska som var rejält fyllig i munnen, men tyvärr då obalanserade smaker med tanke på ovanstående utläggning. Nja, lite besviken blev jag trots allt. Finns bättre öl till betydligt bättre pris som ligger på 99:60:- för 750 ml. Ölet ingår i Systembolagets tillfälliga sortiment. Betyg: 3.7 (5.0).

BrewDog Punk IPA (5,6%)

Vad jag anser om BrewDog låter jag vara osagt, i alla fall i detta inlägg. Gul vätska och bra fart i kolsyran. Punk IPA:s kännetecken är en vass bitter smak, särskilt i eftersmaken. Och faktiskt (hurra) en hel del humle som annars lätt försvinner bort någonstans...

Jag upplevde inte ölet som lika beskt som vid senaste köpet när ölet intogs för sisådär ett år sedan, och om det inte beror på mig är ölet säkert mer balanserat. För övrigt rätt mycket smak, fruktig sådan, men lite svårplacerat! Grape, beska toner i en uppblandning, hm, och citrus, alltså syrligt. Kul med en bra burköl om än inte makalös fantastisk på bolaget för ovanlighetens skull. Helt klart passar Punk IPA:n till sommarens grillning. Betyg: 3.8 (5.0). Pris: 19:90:- för 330 ml. + i kanten för designen. Förbannat snygg färg! Skulle kunna köpa ölet enbart för burken.

Rodenbach Grand Cru (6%)

Oj, en suröl i sann flamländsk anda som heter duga, och jag är smått överlycklig att hitta denna på bolaget under ett helt år framöver, till och med på fulbolaget på Östra förstadsgatan i Malmö. Ännu mer överraskande är att ölet tillverkas av Palm, vars öl Palm, var det stående skämtet när jag var i Belgien härförleden. Edit: nä, nu såg jag att det var fel bryggeri, så skönt!

Sur i doft och smak, rejält sur. Ölet blir surare för varje vecka men vad bra eftersom det balanserar upp min munterhet än så länge. Vid upphällning en rödtonad mysig färg som nästan är svart, och med en livligt kolsyrad vätska. Syrligt vinös i doft och smak. Äpple, druva, mycket syra i smaken. Då jag är relativt obekant med stilen är detta öl en bra grogrund. Ett mycket bra exempel på att man hela tiden upptäcker nya favoriter i ölvärlden och att öl inte alltid smakar likadant. Betyg: 4.3 (5.0). Pris: 21:90 för 330 ml. Tillgänglighet: Systembolaget.

Ølfabrikken Pale Ale (5%) & Ølfabrikken Pilsner (5%)

Ølfabrikken Pale Ale har jag tidigare nämnt i samband med resor över andra sidan sundet. Fynd är ett ledord i sammanhanget. Detta goda öl införskaffades så sent som i januari i livsmedelsaffären Irma för 8:00 DKK/burken. På Bishop arms har jag fått ge 79:00 Kr/burken. Detta är verkligen ett öl som var prisvärt, att det sedan är en god öl är ju ett fynd per se.

Kort sammanfattat är doften ganska frisk och en aning fruktig. Medelstark kolsyra. Vätskan är åt det tunna hållet, men inte för tunn. I smak en humletouch, och precis som doften, fruktig medelst en syrlighet som påminner om grape, inte så surt som citrus. Ølfabrikken Pale Ale är tilltalande på ett märkligt sätt och hamnar nog i kategorin gilla eller inte gilla. Den har vissa egenskaper som borde vara mindre tilltalande, typ obalanserad med ömsom beska och ömsom sötma, men jag tycker om den! Dock är den inte värd 79:00 kr i Sverige, men i Köpendanmark är det ett bra köp för pengarna, och jag skulle kunna ge lite till. Mycket elegant burk ger plus i kanten! Betyg: 4.0 (5.0).

Sedan har vi Ølfabrikken Pilsner (grön istället för blå färg på burken). Pilsnern fyller funktionen som komplement till Pale alen alternativt då ovanstående öl är slut på hyllorna. Den åker alltså bara ner i kundkorgen. Pilsnern är som de flesta andra pilsner tradig (blek och mild). Hm, om detta öl ska beskrivas så slår det mig att den är torr, maltig och mest i slutet framkommer en mild bismak av humle och, på detta en efterbeska. En, som sagt, högst ordinär öl som fungerar lika bra som andra öl i stilen! Betyg: 3.5 (5.0).

För egen del är erfarenheten från Ølfabrikkens sortiment bristfälligt, men deras porter var god och betyget lite lågt satt (jag gillar ju också stilen). En kort kommentar om ölet ifråga hittar du här.

Fuglsang Easter Bird (5,5%)

Idag blir det en så kallad snabbrecension. Dansk påsköl i form av Fuglsang Easter Bird från S.C. Fuglsang. Ölet köptes vid denna tid förra året, och jag har endast kluddat ner några meningar i min ölbok. Brun vätska med mild kolsyra samt med ett gräddigt skum vid upphällning. Kemisk och stickande gräsig i aromen. En REJÄLT tilltagen beska som tog överhanden, tråkigt och chockerande obalanserad! Kroppen var tunn. Det enda positiva i smaken var en syrlighet typ citrus. Viss sötma. Inte bra, och inget för mig. Betyg: 1.8 (5.0).

Sigtuna Vårweizen (5%)

Nu när luften/temperaturen känns skön och behaglig dyker vårkänslorna fram. Jag plockade fram Sigtuna Vårweizen som har stått länge i skafferiet. Jag köpte ett par flaskor för 366 dagar sedan, men minns inte särskilt mycket av första tillfället, men nu är det dags för en liten analys.

I Vårweizen erbjuder Sigtuna ett veteöl i tysk stil. Vid upphällning i ett inte helt optimalt glas (men man tager vad man haver) syntes en grumlig vätska med en rejält komplext kryddig och en aning söt doft. Där fanns också trevliga humletoner. I smaken en, vill jag nog påstå skarp beska blandades tillsammans med blommiga och fruktiga toner i munnen. På snudd att hela soppan blir obalanserad. Kroppen var i sin helhet lite väl tunn. Ölen doftade mer än den smakade, och humlen framträdde inte särskilt mycket. Däremot en trevlig humlebeska i finishen. Lättdrucken, enkel, god och alltså ett öl som passar bra en vårdag som denna, eller kanske som en variationsöl om man samtidigt testar lite tyngre prylar. Betyg: 3.9 (5.0)