Mikkeller Beer Geek Breakfast 7,5 % & Örebro Bitter 5,7%

Hade en helfestlig kväll igår, första gången sedan 2003 som jag var ute på egen hand (då hade jag också roligt, fast på annat sätt). Behövde vara själv och samla tankarna.

Efter ett besök på närområdets bästa pizzeria (paulibron) gick färden vidare till Bishop. Satt och mös vid brasan med en Mikkeller Beer Geek Breakfast 7,5 %. Lite väl jobbigt mycket folk, men det psykologiska spelet ala Robinson var intressant att studera. Finns så många stressade stollar! Jag saknade faktiskt min gamla pipa. Fantastiskt att ovan nämnda öl finns på tapp. Priset var rimliga 99:00 för 400 ml. Denna var fantastisk god, väldigt fyllig i munnen. Rejäl chokladsmak med en aning rökiga toner. Kanske lite väl svag kolsyra, den där kittlande känslan saknades. Detta är ett öl som är en riktig upplevelse, en gång i livet. Tänker inte köpa detta igen, trots att det är så bra! Betyg: 4.5 (5.0). En parantes är att det är ganska kul att man numera blir igenkänd i baren, och får viss förtur i barkön.

Kvällen på Bishop slutade med en Örebro Bitter (5,7%). Också på tapp! Denna var god, mycket bra! Lite karamellaktig, lite blommig. Ganska vek, nästan total avsaknad av kolsyra men det passade bra till just detta öl. Bra balanserad, en gnutta bitter i eftersmaken. Pris: 79:00 för 500 ml. Betyg: 4.0 (5.0).

Kvällen fick sedan total vändning! Precis innan stängning knatade jag in på Åhlens på gågatan och sedan var jag 1100 kronor fattigare. Oops!

På väg hem. Men då fick jag syn på LaTrattoria. Ett hak 50 meter ifrån mitt (finns en hel del sådana hak) som jag länge har tänkt besöka. Sagt och gjort! Där inne hade jag en fantastisk kväll och lärde känna mycket folk. Ägaren Salle var mycket trevlig, likaså byggnadsmontören NN som jag löste korsord med! LaTrattorias ölsortiment var kraftigt begränsat så det fick bli Norrlands Guld (5,3 %) samt en Weltenburger. Weltenburger är ju ingen nyhet, ett öl som dricks just vid sådana här tillfällen, det vill säga när sortimentet sträcker sig till en handfull produkter.

Lamoral Degmont Triple 8 %

Dagarna går fort, redan onsdag. Fort är allt annat jag kan säga om vår tillfälliga dator (Hannas,hihi). I vilket fall, funderade på vilket öl jag ska skriva om idag. Flertalet bilder försvann i samband med att min laptop slutade sin levnadssaga som man så fint kan säga.

Men jag tänker ett öl som inte har älts hit och dit på de ölbloggar som finns ett google-klick iväg (detta är mycket trevligt, annars hade jag inte startat min egen), nämligen Lamoral Degmont Triple 8 % (inte att förväxlas med den nederländska greven Lamoraal Egmont, höhö).

Lamoral Degmont Triple bryggs av Brouwerij Van Den Bossche. Ett trevligt bryggeri som jag har tänkt besöka nästa gång jag är i Belgien. Det var längesen jag drack detta öl men noteringar säger INTRESSANT. Det som var mest intressant var en sötma som påminner om honung. Inslag av exotiska frukter, kanske lite banan, kanske lite mango. Som den finsmakare jag (eller rättare sagt i brist på glas) är intogs denna direkt ur flaska d:-3

Skönt kolsyrad, ganska aggressiv till en början för att dra sig tillbaka. Humlet och malten tävlar inte mot varandra och i min bok ett perfekt balanserat öl. Betyg: 4.6 (5.0). Allra bäst är att söka dig till Belgien om du vill dricka detta öl.

Amager IPA (7%) & S:t Eriks pilsner (5,3%)

I veckan som gick passade jag på att köpa Amager Bryghus IPA (7%) som tillfälligt har släppts på Systembolaget. Amager Bryghus alster är ju inget som jag tidigare har uppskattat särskilt mycket, men på ett subtilt sätt, ett intressant bryggeri. De produkter som jag kan minnas och har dokumenterats här som tidigare har druckits är:

3.akt (5,2%) 2.0 (5.0). Recension
Hr. Frederiksen (10,5%) 2.8 (5.0) Recension
Fru Frederiksen (ej recenserad i nuläget).
Black Nitro (7,8%) 3.0 (5.0) Recension

En IPA på amerikanskt manér som enligt etiketten är bitter så in i helvete, men det håller jag fan inte alls med om för att använda deras språkbruk. Inte alls särskilt bitter, och humlen långt ifrån påträngande. Första sippen, eller klunken för min del, möttes med en förvånad blick. Detta är ett öl som jag tycker mycket om! Mycket balanserad och ren extasnjutning. Näsan fångar upp distinkt doft av persika, fruktig! Hur tydligt som helst. Inte alls särskilt fruktig dock i smaken. Medelstark kolsyra som kittlar lite på tungan och stor skumkrona som ligger kvar en bra stund. Ett riktig knock-outöl med tanke på min förförståelse och detta är mycket glädjande att envishet, det vill säga att testa bryggeriets produkter trots besvikelser ger resultat. Hittar inga fel, så bara att sätta högsta betyg 5.0. Pris: 55:00 för 500 ml. I skrivande stund 167 stycken flaskor kvar på Hansacompagniet. KÖP!

S:t Eriks Pilsner (5,3%) såg ju spännande ut. Snygg flaska! Ljust guldaktig i färgen. Jag orkar inte orda särskilt mycket, men gillar du humle så köp. För mig var hela ölet i sig humle. Detta + svag kolsyra var helt enkelt inte gott. Har dock smakat värre öl, självklart. Trots allt bra pris, 15:90 för 330 ml. Betyg: 2.0 (5.0). Finnes på bolaget.

Kort sejour på Bishop arms och Brogatan

I lördags gjorde jag en kort vända på Bishop arms och Brogatan. Korta beskrivningar vad jag drack i ölväg, men min expertis sträcker sig ju i normala fall till om ett öl är gott eller inte gott men med åtanke på externa faktorer som sinnesstämning, fysisk miljö, sällskap, hur många öl som tidigare intagits et cetera. Med detta sagt, upplevelsen kan variera från gång till gång i många fall. På förstnämnda pub testade jag Närkes Double Dutch Viking (6,8%) på tapp. Belgiskinspirerad. En gnutta rökiga toner, men är i mitt tycke alldeles för söt. Sötman tog liksom helt överhanden. Svagt kolsyrad. Efter flertalet öl, det vill säga de som beskrevs i förgående inlägg så kändes denna tung. Men den var klart värd att prova. Så gör det! Betyg: 2.8 (5.0).

Därefter föreslog min gode vän Jonas att vi ska testa Lindemans Cassis Lambic (4%). Kul tyckte jag. Röd elakartad ton i färgen. Körsbärssmak men med fruktmix. Bubblor som i champagne. Kändes mer som en drink med en skvätt alkohol. Lättdrucken. Betyg: 3.8 (5.0).

Senare på Brogatan såg jag på hyllan Oud Beersel Oude Kriek (6,%) men min vana trogen blev det som brukligt en Oud Beersel Oude Gueuze Vielle (6%). Tidigare bloggrecension kan du läsa här. Ett öl som ligger mig mycket varmt om hjärtat! Därefter avslutade vi natten med Göteborgsporter från Oceanbryggeriet (5%). Ett härligt öl med inslag av lakrits och en knappt förnimmbar smak av choklad. Toppenöl. Betyg: 4.8 (5.0).

Aventinus Weizen Eisbock (12 %) & Jenlain Blonde (5,9%)

Dagens ölinköp. Inget revolutionerande, ömsom nytt ömsom gammalt. Nytt för min del är Mikkeller Jackie Brown (5,9%), Jämtlands Pilgrim (4,5 %)och Jämtlands President (5,2). Jämtlands har jag länge tänkt köpa, men det har aldrig blivit av dessvärre. Men när ämnet dök upp i veckan så kände jag mig manad att testa. Övriga öl är Aecht Schlenkerla Rauchbier (5,1 %), Mohawk Extra India Pale Ale (7,5%) Westmalle Dubbel (7%) samt Breznak (5,1 %). Recensioner kommer naturligtvis att dyka upp här på bloggen när tiden är den rätta. Ikväll ska jag i gott lag ge mig på Mikkellern och Mohawken (god) och några andra undanstoppade godingar, då min vän Jonas bemödar sig att ta taxi mellan Lund och Malmö sent ikväll.

Idag ska jag först recensera ett mycket märkligt öl, som lätt har varit en av de bättre ölupplevelserna i år. Främst eftersom den är så speciell och unik i sin smaksammansättning. Jag pratar om G Schneider & Sons Aventinus Weizen Eisbock (12 %). Här snackar vi en riktig kryddbomb. Vid öppnandet ger kryddoften en rejäl käftsmäll, en sak är jag säker på i alla fall, doften av koriander, men också apelsin, torkade örter. Som man brukar säga med svåra öl: KOMPLEX. En smakbomb kryddad med ditt och datt. Smaken är en sådan upplevelse att alkoholhalten inte märks av överhuvudtaget. Otroligt len och fin, lite smörkolakonsistens. Fina bubblor som studsar mot tungan. Färgen är brun, präglas av viss grumlighet. Det enda som drar ner betyget är att ölet i efterhand, men endast psykiskt känns lite tungt, men det är märkligt för ölet slank ner hur fint som helst. Jag borde ha köpt en flaska idag.


Betyg: 4.7 (5.0)
Pris: 31:90 för 330 ml.
Tillgänglighet: Just nu finns 28 stycken flaskor på Hansa.

En mindre bra upplevelse måste jag säga var Jenlain Blonde (5,9%) från Brasserie Duyck, men den uppfyllde ju därmed förväntningarna. Fruktig i doft och smak, lite sliskig, en oidentifierbar äcklig bismak i bakgrunden. Pissgul till färgen (tror jag när jag kollade i bruken, bemödade mig inte med att hälla upp ölet i ett glas). Anledningen till att jag köpte den, dels vill jag testa allt, dels är det inte varje dag jag dricker en fransk lager.

Betyg: 2.0 (5.0)
Pris: 12:90 för 330 ml.
Tillgänglighet: finns på Hansa.

Dugges 1/2 Idjit (7%) & Dugges Påsköl (6%)

Idag ska jag blogga om bryggeriet Dugges Ale- & Portbryggeri. I ärlighetens namn en ny bekantskap för en hobbyöldrickare till skillnad från många seriösa så kallade ölkännare . Extremt virrig hemsida. Välja bland olika sviter, pfft!? Har testat 1/2 Idjit som synes på bilden. Ja inte bara testat, köpt ett flertal gånger eftersom den är så god. Dugges påsköl dracks i lördags. Inte bra! Min strupe buhade rejält. Lager No.1 var nära att slinka ner i korgen i torsdags, men nä. Dock med tanke på 1/2 Idjit så är min känsla för bryggeriet starkt, och de har förmodligen många goda och tänkvärda öl som talar för ett besök på bryggeriet. Dugges är ett så kallar mikrobryggeri som startade 2005 i Mölndal, och mikrobryggeriernas trendbytande uppkomst värmer ju i hjärtat.

När det gäller 1/2 Idjet (7%) så är detta ett fruktansvärt bra öl. Starka toner av lakrits, och en aning kaffeaktigt. Bra styrka! Alkoholhalten ej särskilt framträdande. Rostade kastanjer över öppen eld. Nästan kolsvart till färg. Rikligt skum som lägger sig med dryckestakten. Ett utmärkt öl, som man alltid ska ha till hands vid lämpligt tillfälle.

Betyg: 4.5 (5.0)
Pris: på vårt härliga bolag går en flaska på 39:00 för 500 ml.

Dugges påsköl (6%) har också inslag av lakrits, dock subtilt. Kolsyran är 0. Rödbrun i färgen, mindre skum än ovanstående öl. Toner av humle i doft och smak. Men nä igen, okarismatisk öl, som absolut inte hade något extra alls. Tråkig. En gång (självklart) men aldrig mer. Finns flera tusentals bättre öl än detta.

Betyg: 1.3 (5.0)
Pris: om du nu vill köpa denna är priset 29:80 för 500 ml.

Cohiba Habana Cuba

Igår var jag och Hanna hos hennes föräldrar på middag. Eftersom de nyss är hemkomna från Kuba gick kvällen i resans, romens och ciggarernas tecken! Jag fick äran att röka en sådan cigarr som visas på bilden, nämligen Cohiba Habana Cuba som anses vara ett av världens bästa. 1982 blev det möjligt för alla att köpa denna cigarr, innan dess endast Fidel, topparna i partiet och diplomater. Världens mest förfalskade, men denna som är hämtad direkt från fabriken är garanterat äkta! Underbar känsla, lättrökt och påtaglig ruskänsla i skallen. Men när jag efter en paus skulle röka ner den till slutet blev jag likblek och tjock i halsen. Men det kan också ha varit en effekt av romen under en halv kväll. På tal om tjock i halsen, så känns det inte alls bra idag, tur att man inte är rökare och otur att Dugges Påsköl smakar förjävligt. Om 3 timmar är det påskmiddagsdags igen. På romfronten blev det diverse varianter av Havana Club samt framför allt Matusalem Gran Reserva 15 Años. Mycket najs.

Founders Breakfast Stout (8,3 %)

Äntligen ett klockrent öl från Founders. Undertecknad har tidigare druckit Founders Centennial IPA (7,2 %) (se recension här) (kom på att vi drack en sådan i tisdags, haha, fanns på Hansacompagniet igår), Founders Double Trouble IPA (9,4 %) samt Founders Curmudgeon Old Ale (9,8 %) (se recension här).

Founders Breakfast Stout (8,3 %). Ett lysande namn och egentligen är det ju inte fel att klippa till frukost eftersom kaffesmaken och kaffedoften på ett positivt sätt är själva kärnan i ölet. Galen etikett i 50-talsstil med en alkoholiserad bebis, vilket torde reta gallfeber på moralkärringarna. Kraftig doft av kaffe vid öppnandet, en aning gräddig i konsistensen, lättdrucken och inte det minsta spritig. Fin balans av bitterhet och sötma. En ton av chocklad kan förnimmas i smaken. Ett toppenöl som får toppenbetyg: 5.0 (5.0). När jag dricker detta öl drar jag ju självklart en parallell till Péché Mortel (9,5 %) från Brasserie Dieu Du Ciel som jag ska besöka i början av juni (har jag sagt det tidigare :-) ) som är minst lika bra.

Jag kom över en flaska Founders Breakfast Stout på Systembolaget. Cirka 54:90 för 330 ml. För en månad sedan fanns ölet att tillgå på Bishop, oklart hur det ser ut idag.

Bishop och påsköl eller i alla fall öl

Suck, påsk! Folk blir som vansinniga, men det är klart, 2 ½ dagars ledighet från jobbet är ju inte fel. Hinner med att pyssla med bloggen och naturligtvis dricka öl. Precis hemkommen från Hansa, och tog mig friheten att föreviga mitt inköp. Från vänster till höger: Oppigårds starkporter (5,9%) Dugges påsköl (6%) Sigtuna vårweizen (5%) Pumpviken påsköl (5,8%) Aventinus Weizen Eisbock (12 %).




Men, dagens inlägg ska handla om Kalles och mitt spännande besök på Bishop häromkvällen.

Kvällens första öl hade jag tänkt köpa tidigare, i Danmark, men kände att nu är det dags att göra slag i saken på Bishop istället. Ölet jag skriver om är Amager Black Nitro (7,8%), en dansk svart IPA. Som tur var tog jag för första gången med mig kameran. Ursäkta att bilderna ligger huller om buller, men det blir så. Priset var till en början helt okej, 132 kr för 500 ml, men precis som de öl jag tidigare har druckit från Amager Bryghus ganska intetsägande och tråkigt (se tidigare recensioner här och här). Och då kändes det inte värt pengarna. Men samtidigt är det en tjusning i att testa. Kolsvart färg, och en doft av rostad malt. Smakade väldigt lite humle. Medelkraftig kolsyra. Smak av någonting bränt samt choklad. Ett öl som smakade bättre för varje klunk, men som inte riktigt nådde fram. Betyg: 3.0 (5.0).

Kalles första öl för kvällen blev Mikkeller Tomahawk Single Hop IPA (6,9%), tror att priset var cirka 89 kr för 330 ml. Orange i färgen, humle och humle är en bra beskrivning. Blommig citrus. Bitter. Inte alls komplex, utan dessa tre egenskaper är vad det handlar om. Helt okej. Betyg 3.0 (5.0).



Jag gav mig i kast med Ålö Ale (5,6%) från mitt kära Nynäshamns ångbryggeri, 68 kr för en halvliter var ju rena fyndet. Kul att den fanns på fat. En ljus bärnstensfärgad ale, humlearomatisk med en aning efterbeska, svagt kolsyrat, men det är helt okej. Påminner mycket om deras Indianviken Pale ale som jag drack i fredags. Mycket trevligt öl. Betyg: 3.9 (5.0).



Kalle högg in på Highlander Beer (4,8%) från Missoula Brewing Company i Skottland. Helt ärligt minns jag den inte så väl, humlearomatisk. Testa själv. Jag hade inte köpt, tunn och intetsägande som sagt. Fanns i olika varianter.




Amerikanska Avery är ju ett intressant bryggeri, kan dra mig till minnes att det enda jag har testat i deras sortiment är ju det fasansfulla ölet Mephistoteles stout (16 %) dock ej recenserad ännu. Så jag tyckte att det var dags för rättvisans skull att dricka och analysera deras Ellie's Brown Ale (5,8%). Detta var faktiskt riktigt bra. En halvsöt karamellaktig smak, med inslag av torkad frukt. Måttlig humleton i eftersmaken. Ett bra och snyggt öl om man får säga så, som jag sipprade på ett bra tag. Betyg: 4.0 (5.0). Pris: cirka 89 kr för 330 ml.




Mikkeller igen i form av deras Single Hop East Kent Golding IPA (6,9%). Blev ju generösa mängder humle denna kväll, fast nu med annan humlesort. Snällt och mjukt öl, kändes som att komma hem efter en tuff arbetsdag. Betyg: 4.0 (5.0).



Ölands påsköl skrev jag om i föregående inlägg. Naturligtvis blev det ytterligare en sådan. Se bild, se tidigare omdöme.

Nu orkar jag inte skriva mer om kvällen, övriga öl som dracks var Port Brewing WipeOut IPA (7%), Brooklyn East India Pale Ale (6,8%), Pickla Pils (4,8 %) samt en dammig gammal raritet med okänt innehåll som personalen letade upp ifrån källaren (jag hade gått hem, ska fråga Kalle). Dessa recenseras vid lämpligt tillfälle.

Okej alla, GLAD PÅSK!