Beer Here Fat Cat Red Ale 4,7 %

Beer Here Fat Cat, verkligen jättegott. Beer Here är ett bryggeri som jag tycker om. Min första kontakt med bryggeriets alster genom Dark Hops (8,5%) föll mig inte i smaken, alls. Men detta är en annan kort notis som du kan du läsa om här. (en väldigt kort notis såg jag nu, har inte orkat recensera ölet, men jag lägger en bild längst ner i detta inlägg).

Etiketterna som pryder flaskorna bör nämnas, kreativiteten flödar. Även detta gillas! Det är ju självklart så att knasiga etiketterna som är som ett litet konstverk i sig har en attraktionskraft.

Fat Cat verkar vara en knasig filur, som en halvfet borgarbracka som man får chansen att sopa undan, ner i strupen. Men en fin borgarbracka, välsmakande och bryggeriets mest sålda öl. Humlen är perfekt balanserad, som en smekning, citrusinslaget mer som en käftsmäll, fast man säger ja tack. Återhållsam bitterhet. Kolsyra i min smak. Fruktig! I färg rödtonad som är så förtrollande att det ölet till och med hade smakat bra i ett plastglas. Tja, nu blev jag lite larvig, men kort och gott ett öl som är som en riktigt god bok.

Förbaskat bra! Högsta betyg! 5.0 (5.0).

Rochefort 10 (11,3 %)

Kort recension i värmen. Mitt, i särklass, favoritland avseende öl är ju USA. Experimentlusta ut i fingertopparna. På andra plats är ju lätt Belgien. Dags att recensera en så kallad trappist som jag kort och gott; älskar!

Rochefort 10 (11,3 %) är lite starkare än 8:an som annars är nästan lika god. Munkarna på klostret Notre Dame de St Remy brygger en aletyp som görs i tre versioner 6, 8 och 10. Och framför mig hade jag alltså 10:an (11,3%). Rochefort 8:an köper jag slentrianmässigt, 10:an dricker jag sällan, och 6:an har jag dessvärre aldrig testat. 6:an ser jag i princip aldrig, hade fokus på andra öl när jag var i Belgien och olyckligtvis glömde bort det hele! Men misstänker att 6:an finns i vilken välsorterad butik som helst.

Vid upphällningen byggs den mörbruna färgen upp av ett skum som nästan kan upplevas som ett konstverk eftersom det likt en kudde lägger det sig över vätskan. Näsan retas framför allt av russin och plommon, maltig, övrigt kan ej definieras. Mycket sötma. I smak blygsamt bitter. Fantastiskt lättdrucket. Första gången jag testade detta öl var jag så lyrisk att jag skulle kunna sjunga. Men nu hatar jag ju att sjunga. Trots alkoholstyrkan är detta öl så pass lättdrucket att det kan gå ner på 5 minuter, vilket det naturligtvis inte bör göra eftersom det passar bäst att luta sig tillbaka, smutta, och njuta av detta öl så länge det går. Betyg: 5.0 (5.0). Pris: cirka 40 DKK för 330 ml.

I helgen ska jag recensera ett annat spännade trappistöl, så håll ögonen öppna.

Reflektioner: resor och öl

Puh, svetten lackar, tusan vad varmt det är ute! Efter en vecka med mycket bad, stim och stoj, har jag valt att tillbringa dagen inom hushållets ramar med god öl, lite NBA Live 10 och praktiska göromål som finns på agendan. Semestern är slut, med ingen bitterhet med tanke på två underbara veckor i Kanada och USA och nu då denna vecka som snart är slut.

Under min resa blev det trots allt inte så mycket öl. Att ge sig ut världen är mitt största intresse och jag försöker komma iväg cirka fyra gånger per år. I själva idévärlden målar jag upp bilder om alla öl jag kommer att testa, men oftast blir det inte alls så. Oftast blir det 10-15 sorter som är spännande, och ibland det som finns till hands. Andra intressen tar överhanden och i ärlighetens man känns detta som ett sundhetstecken.

I kanada finns liquor store som är motsvarigheten till Systembolaget. En skillnad är att det finns kyld öl och det passar ju bra när det är varmt ute. La Fin du Monde (9%) (En kanadensisk öl vars namn ungefär betyder "the end of the World" ) var en av dessa 10-15 sorter som jag högg in på. Bryggt av Unibroe. Ölet som är en ljus trippeljäst ale kännetecknas smakmässigt av banan och gröna äpplen. Fruktig. I färg gyllenaktig och lite grumlig. I smak ganska söt. Humlen är kraftig vid sippen men avtar genast. Efterbeskan rejäl. Lättdrucken trots att det tyvärr ej var kylt och samtidigt 35 grader i luften. Pass upp med tanke på styrkan. Betyg: 4.1 (5.0).



Annars passar det att nämna Kingfisher (4,8%) som är ett högst tråkigt och vardagligt öl, som jag kom över i Kanada. Är ej förvånad över att det tillverkas i Bangalore som är den värsta "håla" jag har varit i. Just det, viktigt att nämna är att Kingfisher är ljuva minnen från när jag åkte kors och tvärs i Indien. Kingfisher är flaskan med vit etikett på bilderna, en bild från kanada och en från Indien. Men bäst på indienresan i dryckesväg, enligt, en indisk man, som jag hade ären att tillbringa 12 timmar med, mellan Bombay och Jaipur, var whiskey blandat med pepsi. Jag var och är inte övertygad.

I New York drack jag en god belgisk öl, Goliath Triple (9%) bryggd av Brasserie des Geants, som var så aptitlig att den glömmer jag inte i första taget. Eftersom jag har en flaska ståendes gör jag en ordentlig analys vid nästa tillfälle. Annars kan öl i samband med besök på Yankee Stadium rekommenderas. Mer om detta och Goliath Triple återkommer säkert i bloggen.

Ölinköp på Barley Wine i Köpenhamn

Igår var det så äntligen dags för vår lilla tur till Köpenhamn. Jag gjorde ett besök på Barley Wine där jag inte har handlat sedan 2007. Det blev inte sådär överdrivet mycket eftersom vi hade några timmars promenixande framför oss på stadens gator. Kom gärna med synpunkter.

Följande öl inhandlades:

Beer Here, Tia Loca, (4,5%).
Hornbeer, Gladiator, (6,4%). Rekommenderades före den snarlika Gladiatorsölen från Midtfyn. Giganternas kamp?
Beer Here, Fat Cat (4,7%)

Brouwerij Alken-Maes, Grimbergen Double, (6,5%).
Brasserie des Rocs, Triple Impériale, (10%).
De Dolle, Oerbier, (9%). Är ju lite imponerad av De Dolle tidigare, spännande och goda öl och tänker då på deras Ara Bier (8%) samt Bos Keun (10%). Båda ölen recenseras här.
Brasserie De La Senne, Taras Boulba, (4,5%).

Raasted Bryghus, Barley Wine, (11%).
Girardin 1882, Framboise, (5%). Recension av Gueuze Girardin 1882 finns här. Högsta betyg.

Vid tågstationen finns Irma, sticker alltid in där och gör av med lite mynt. Ett fynd att hitta alster från Ölfabrikken, pilsner (4,8%) och Pale Ale (5%) för 7.50 DKK stycket. Slog också till på en flaska aegte fynsk ale no 16 :-).

Trevlig helg!

Hornbeer

Jag blir glad av danska Hornbeer! Håller med om riktigheten i deras slogan: ..smager altså godt. Dessutom estetiskt tilltalande etiketter. Det roliga är att jag endast har testat två öl ur deras sortiment så under sommaren har jag mycket att se fram emot. Hornbeer blev i Danmark årets bryggeri 2010 och deras Black Magic Woman (10%) hamnade på plats numero två i kategorin årets ölnyheter. Black Magic Woman finns i nuläget på Systemet och jag har en oöppnad flaska i kylen. Om några timmar ska jag över sundet och ska då se om jag kan hitta deras Pink Panther, Happy Hoppy Viking och Funky Monk. Annars tar jag dessa vid nästa besök på Tröls. Igår var jag ju som vanligt i lite extas, på Tröls, blev en del sedan tidigare beprövade öl, och en del nya. Från Hornbeer drack jag deras summer (4,6%). Ville börja med något snällt, och summer påminde om ett glas citrondryck från Kiviks musteri, i bemärkelsen vattnig, lite disig, lite kryddig, koriander skulle jag vilja säga, jästig, inte helt balanserad, men väldigt lättdrucken. God, men absolut inget speciellt. Betyg: 3.5 (5.0). Pris: 99:- för 500 ml.

Det första ölet från Hornbeer för min del var deras Caribbean Rumstout (11%). Den omnäms här. Minns dock att jag ej uppskattade denna, och blev besviken eftersom den på förhand lät så spännande, rom och vanilj, perfekt kombination. Kolsvart i färgen, lite rökig, lite kaffe, och minns inte riktigt varför jag inte tyckte om den, förmodligen var alkoholen dåligt kamouflerad och den var helt enkelt spritig. Riktigt snygg etikett, tyvärr hittar jag ingen bild som förmodligen försvann när laptopen kraschade. Lägger in lite bilder från gårdagen, bland annat på Rasputin-ölet som jag har tjatat en del om.

Dags att börja blogga igen...

Ikväll blir det ett besök på Tröls i goda vänners lag. Helt klart blir att jag tänker testa svensk öl. Senaste besöket i maj månad på ovan nämnda ställe var spontant, men minns att jag drack ett par pärlor från Skebo bruksbryggeri (recenseras senare). Kvällen avslutades med Old Rasputin Russian Imperial Stout (9%) från amerikanska North Coast Brewing Company. Den var helt okej, men herregud vad den slog hårt. Mycket mörk, oljig, kaffe och toner av choklad sammanfattar denna bäst. Påminde en hel del om Amager Black Nitro (7,8 %) som syns på bilden nedan. Värt att nämna är annars Ölfabrikken Porter (7,5%). Ett öl man blir glad av i flera bemärkelser, snarlikt Amager Black Nitro och Rasputin för en hobbyöldrickare, och även kanske för en så kallad expert, men roligt att få möjligheten att testa. Sammanfattningsvis är min upplevelse att Ölfabrikken porter och Rasputin är en aning bättre (mer välsmakande) än Nitro. Betygen blir därför, för båda, 3.3 (5.0).

Har nu bestämt mig att ta mig i kragen och börja uppdatera bloggen igen, men just nu är jag lite stressad eftersom jag ska iväg om en stund, dock, anser jag att det är värt att nämna ett par öl som jag drack i lördags, nämligen Drie Fonteinen Oude Gueuze (6%) som var väldigt torr. Fruktig med smak av tropikerna, främst kiwi. Livlig kolsyra. Intressant och betyg 3.6 (5.0). Jämte mig hade jag den söta Timmerman Tradition Faro Lambic (4%). Sockerbomb? Jepp! Men den var fin, len, högre betyg: 3.8 (5.0).

Utifrån bolagets sortiment är sommarens öl för min del Oppigårds InWit (4,5%). Ett makalöst fantastiskt gott öl i belgiskt stuk. Underbar färg, kryddigt, fräscht är annars ett ledord, kraftigt inslag av citrus. Kolsyran är hög, och sammantaget blir detta bingo. Flaskorna åker ner i rask takt när jag handlar öl. Betyg: 5.0 (5.0). Pris: 18:50 för 330 ml.

Imorgon blir det Köpenhamn, detta innebär att det kan bli en intressant fortsättning här på bloggen. Hoppas att jag inte är helt bortglömd.