Dugges Rudolf Ren Ale (7%)

Dugges Rudolf Ren Ale. Vad finns att skriva om den? Jag tyckte att den var sådär även om den var intressant, men kommer nog inte köpa den igen. Den smakar mycket, och har tydliga rostade toner i doft och smak. Smakerna som dyker upp i munnen är bland annat lite kaffe, lite choklad, lite beska, lite mörka frukter och bär. Ölen är fyllig och krämig. Spretar åt många håll, låter kanske bra, men den blir lite för mycket i smakväg på en och samma gång och har svårt att se den till julmat. Betyg: 3.1 (5.0). Pris: 38:50 för 500 ml vilket är på tok för dyrt.

Förra fredagen var jag på Green Lion Inn i Malmö. Ett mycket bra utbud på flaska och fat. Då jag var stressad blev det som snabbast en Dugges Avenyn By Night (5%) på fat och en Delirium Nocturnum på flaska som tidigare har recenserats här. Avenyn By Night var en härlig öl som påminner om Dugges Avenyn Ale. Smaken var fruktig och torr. Rostad karaktär även här, men oväntat frisk och lite syrlig. Den där tvålsmaken dök upp, men konstigt nog faller det mig i smaken. Ölen var ganska tunn vilket drar ner betyget som landar på 3.5 (5.0). Första anhalt för kvällen var dock på Biskopen. Först blev det en Avery Out Of Bounds som är ett "måsteköp". Testade även Mikkeller Nelson Sauvignon (9%) som var vinös och väldigt fruktig med tydlig smak av bär, aprikos och persika. En aning torr. Mycket kolsyra. Trevligt öl som är lagrad på vitvinsfat. Betyg: 3.9 (5.0).

Ølfabrikken Pilsner (5%)

Klassiskt bryggeri! En bra beskrivning nu i juletid när tiden är knapp! Däremot inte alls lika god som Ølfabrikken American Pale Ale (5%). Då jag nuförtiden är van skåning och har bott här i tio år har det blivit ovanligt många besök i Köpenhamn och ett sannerligen fint fynd är just Ølfabrikkens produkter i en välsorterad Irma-butik. Cirka 8:00 DKK för en burk. Kostar väl uppskattningsvis 79:00 på Biskopen de få tillfällen jag har slagit till där. Rätta gärna om jag har fel! Pilsnern är helt okej, men har köpts då jag har grabbat till mig Pale ale:n tills den har tagit slut. Eller pilsnern är rätt rälig, men det känns som ett fynd och det höjer upp den en aning. En obalanserad öl som är rätt tråkig och ointressant precis som de flesta pilsner. Mild, dricks som vatten men en nackdel från en del andra pilsner är att den inte är särskilt uppfriskande. Men jag har smakat värre. Betyg: 3.0 (5.0).

Malmö Brygghus

När jag under fredagen flanerade runt på bolaget uppmärksammade jag en ny omgång alster från Malmö Brygghus på hyllorna. Dock inte min favorit, det vill säga Cacao-portern (8%) som förmodligen var slut. Det var första gången sedan släppet i september eller i början av oktober (bilderna).

Märkligt nog har än så länge endast ett besök gjorts på Malmö brygghus, men vid tillfället drack jag i princip allt. Bryggeriet och tillhörande pub är lokaliserad på Bergsgatan, nära Möllevångstorget. Cacao-portern tillverkas av ren kakao! I mitt tycke är det denna renodlade chokladsmak som gör ölen så god. Den är liksom inte svårgripbar på något sätt utan kakaon dominerar och sedan kan man nästa skriva punkt slut. Men värt att omnämna är även en fin och len sötma. De åtta procenten är väl dolda. Gillar man främst kakao så blir man lätt glad för denna porter. Betyg: 4.8 (5.0). Pris: 55:- i baren när jag var där. På flaska (mängden skiljer ju sig naturligtvis) minns ej, cirka 99:-.

IPA:an (6,6%) skall också recenseras idag. Veteölen som även den bifogas på bild kan jag skriva några rader om en annan gång, liksom deras övriga sortiment. Malmö Brygghus är en stolthet och är väl värd ett besök. IPA:an är inte suveränt bra, den är bara okej eftersom den är rätt obalanserad. Den där fräscha humlesmaken uteblev och den var rätt rejält besk, särskilt i eftersmaken. Luktade mest sött, men inte särskilt söt i smaken. En del konstiga metalliska smaker upplevdes också. Nja, jag vet inte. En öl som kan drickas för att bryta av cacao-portern. Betyg: 3.1 (5.0). Pris: 55 :- i baren, cirka 89:- på flaska. + i kanten för buteljernas utseende. Mycket eleganta flaskor med tillhörande tryck!

Westvleteren 8 (%)

Tja, om någon någorlunda har läst min blogg så känner ni till min förälskelse avseende trappistöl. Belgiensemestern förra sommaren är faktiskt en av mina bättre resor. Resa är mitt största intresse och jag kan säga så här (och då inte endast ur ett ölperspektiv vilket typ kommer i tredje-fjärde hand utomrikes) att Belgien till Europa sett är rejält underskattat. Varför?

Jo, bland ett urval:

1. Alkisarna dricker som sämst Orval.
2. Köper du Jupiler när du äter pizza blir du ifrågasatt.
3. Ett brutalt stort sortiment av inhemska öl och ett besök på bryggeri Cantillon finns med i ditt minne hela livet.

Nåväl, kanske det är dags att recensera Westvleteren 8 (tidigare extra). 12:an som ju är mer mytomspunnen finns dock inte i mitt privata bildarkiv då jag vid vädligt få tillfällen (typ två) har druckit sådana innan jag blev riktigt ölintresserad. Westvleteren 8 är relativt komplex. Lugn karbonisering och stiligt brun i färgen! Nötig och fruktig smak (främst katrinplommon men även bär). Alkoholen är inte intensiv, tvärtom. Det är mycket svårt att notera allt som dyker upp i huvudet, och jag lämnar det därhän. Är du öintresserad så måste du själv testa Westvleteren 8 och bilda dig egen uppfattning. Westvleteren 8 är en öl där du lär dig något nytt varje gång, men min favorit bland många favoriter av trappistölen är ändå Rochefort. Roligt att 6:an finns på bolaget i skrivande stund (bara en parantes som jag är så glad över att infoga). Betyg på Westvleteren 8? Högsta på min godtyckliga skala eftersom det alltid är en fröjd att ha detta öl i glaset. + i kanten att det inte finns någon etikett. Visst att innehållet är det viktiga men ska man göra något ska man göra det ordentligt och det gäller även utseende. Ingen etikett är elegant.

Flying Dog K-9 Cruiser Winter Ale (7,4 %)

Idag är det dags att recensera Flying Dogs bidrag (vinterale) till julbordet. En öl som är en av få, tillsammans med Sigtuna Brygghus Merry Christmas och max ett par ytterligare öl, som faktiskt är riktigt bra i årets utbud.

Flying Dog är ett för mig välrenommerat bryggeri med mycket fin öl, och som jag tidigare har skrivit finns bryggeriet med på min fördjupningslista. Om minnet inte sviker har jag väl druckit tre eller fyra av deras produkter och det är ju inte särskilt mycket.

Vid upphällning rödbrun nyans och liten men kompakt skumkrona. Jag gillar för det första att ölen är så fint balanserad med en tydlig karaktär av karamell, nötter samt aprikos/plommon. Sötman tar inte överhanden och finns med på ett fint sätt. Beska som framträder först i finishen. Alkoholen är ganska dold. Med detta sagt blir känslan att ölen inte sticker iväg på något håll, kanske skulle vara då att den är rätt maltig. En mycket enkel, frisk och lättdrucken öl, men så länge den är god ska jag inte klaga. Ett fint alternativ till alla tokkryddade och tradiga julöl på hyllorna, men ärligt talat kan jag dricka denna öl året runt. Betyg: 4.1 (5.0). Pris: 25.80:- för 355 ml. K-9 finns i bolagets tillfälliga sortiment.

Det Lille Bryggeri Lakridsporter (5,1%)

Porter! Lakrits! För min del kan det inte bli mycket bättre som innebar att förväntningarna var ganska höga. Var då Det Lille Bryggeri Lakridsporter en besvikelse ur min ibland pessimistiska (kritiska) utgångspunkt? Nä, en besvikelse var den inte men jag har smakat bättre porter. Känslan kan jämföras med när jag korkade upp Hornbeers Caribbean Rumstout (11%) för ungefär ett år sedan, men det är en annan historia.

Vid upphällning nästan kolsvart färg med en fin jämn skumkrona som synes på bilden. Ölen luktade lakrits och rostad malt. Detta blir nog en höjdare tänkte jag. Men i smaken framkom beskan på ett lite väl vasst manér och förtog den för mig eftertraktade lakritsen. Visst märks lakritssmaken av men främst i eftersmaken. Men jag ville ha ombytta roller där lakritsen står som bas. Kanske om jag hade hejdat mig och väntat lite så hade lakritssmaken blivit bättre eftersom drycken hade blivit lite väl kall i kylskåpet! Salt och en chokladton dyker också upp i smaken. Det Lille Bryggeri är ett av Danmarks i storlek minsta bryggeri och är helt klart spännande och av det lilla jag har sett och smakat verkar bryggeriet ha en vilja att experimentera. Kommer bli fler köp av deras produkter, dock inte lakritsportern så särskilt ofta. Betyg: 3.4 (5.0).

Sigtuna Merry Christmas (6%)

Sigtuna Merry Christmas var oväntat god eftersom hajpade Sigtuna Brygghus i mitt tycke är klart överskattat.

Denna (jul)öl är en ale i brittisk stil. Vid första klunken höjdes ögonbrynen rejält då den som sagt var mycket god. Fin rödbrunssvartaktig färg med trevlig skumkrona. Kolsyran sticker lite lätt i munnen det vill säga så som jag vill ha det. Distinkt genomsyrande smak av choklad och lakrits och på detta en skvätt kaffe som framkommer i eftersmaken. Fyllig och medeltjock vätska med betydelsen tunn men inte för tunn. Som en riktigt god dessert. De ibland jobbiga julkryddorna (exempelvis kryddnejlika, kryddpeppar, ingefära och stjärnanis) är nedtonade på ett perfekt sätt i smaken, men finns desto mer i doften. Men då jag oftast luktar på ölen endast inför första sippen är det inget som personligen stör nämnvärt. Det ska ju trots allt vara en julöl. Överlägset bäst hittills. Betyg: 4.6 (5.0). Pris: 27.90:- för 500 ml.

Coopers Best Extra Stout (6,3%)

Undantaget Foster som tyvärr hinkas rätt rejält i Indien är min erfarenhet begränsad avseende australiensk öl. Jag gillade Coopers Best Extra Stout! Så ett tips om du funderar på att köpa en bra stout på bolaget.

En öl som med sin nästan kolsvarta färg vid blotta åsynen känns tuff och skitig,lite som olja, men visade sig vara en öl med friska smaker. Humlen visade sig på ett mycket fint sätt. Jag har för mig att det var rätt bra drag i kolsyran. Mörk rostad malt i doft och smak. För övrigt smakar ölen kaffe, choklad och ett uns lakrits. Lättsam trots utseendet (dessutom är etiketten otroligt ful och inte särskilt tilltalande) med tydliga smaker. Kort och gott en öl som jag kommer dricka igen. Betyg: 4.0 (5.0). Pris: 17.90:- för 375 ml. Tillgänglig på Systembolaget.

Aegte Fynsk Ale No 16 (5,7 %) & Den Gyldne Hest Ale No 100 (5,7%)

Aegte Fynsk Ale är en riktig hit alltså. Köpte denna av en slump i en kiosk i Köpenhamn då jag egentligen behövde färdkost. Så blev det inte, då min flickvän och jag delade någonting annat som inte var öl, men som inte är ihågkommet. Ölen avnjöts istället hemma, och jag hade svårt att koncentrera mig på matlagningen eftersom denna öl var oväntat bra.

När jag hade druckit ölen kände jag mig tvungen att googla och det visade sig att ölgurun Michael Jackson har skrivit om ett besök i Danmark där ölen nämns och hans text hittar du här. Rubinröd färg. Medelkraftig kolsyra. Smakar malt, är lätt rostad och tydliga inslag av röda bär, men även choklad samt sötma från nötter och kola. Denna öl är bättre än okej och en given uppvärmningsöl i samband med resor över sundet. Betyg: 4.5 (5.0).

Nu när Refsvindinge Bryggeri är på tapeten är det lämpligt att skriva några rader om Den Gyldne Hest Ale No 100 (5,7%) som dracks på Jernbanecafeen i höstas. Ölutbudet var magert, men skönt ställe cirka tre minuter från centralstationen. Guldhästen är en bra öl, men inget märkvärdigt. Kola och rostade toner. Hm, vad finns mer att säga? Lite bitter, låg kolsyra, inte mycket till doft och sammanfattningsvis en väldigt enkel öl som kan drickas som vatten. Köptes i brist på annat. Betyg: 3.4 (5.0).

Brasserie Dieu Du Ciel Solstice D'hiver (10,2%)

Solstice D'hiver är en barley wine från suveräna Brasserie Dieu Du Ciel. Bryggeriet har en hemsida här. På bloggen har nog endast Péché Mortel (9,5 %) recenserats separat, men jag har tidigare druckit några öl från bryggeriet, dels på krogen och dels genom inköp i Köpenhamn. På rak arm rekommenderas Rigor Mortis ABT (10,5%) Rosée D'hibiscus (5%) Aphrodisiaque (6,5%) samt Corne Du Diable (6,5%).

Hur var då Solstice D'hiver? Ja, det är den första öl som kändes en aning ointressant då man tidigare har blivit bortskämd med deras ibland skruvade produkter. Det känns som hög kvalité i som god, men ölet har inte något eget, som sticker ut. I smak lagom söt och bränd med inslag av frukt och godis. Alkoholen ger en värmande munkänsla, och är perfekt balanserad. Främst med detta som åtanke en av de bästa barley wine jag har druckit (blir lite motsägelsefullt alltihop, men jag är ingen större anhängare av barley wine). Luktar däremot en del sprit som sticker lite i näsan. Luktar även ost (sic!). Eftersmaken är bitter, men balanseras upp med övriga smaker. Även om denna öl inte var superspännande är det alltid trevligt att dricka ytterligare ett öl från det mest intressanta bryggeriet i Kanada. Dessutom, för mig, är detta inte ett julöl, och det kanske inte heller tanken. Men det är ett öl som passar bäst på vintern och vinteröl som den benämns är bra med tanke på den värmande känslan. Bland det bättre på bolagets hylla just nu. Betyg: 4.3 (5.0). Pris: 34.50:- för 341 ml.

St. Bernardus Abt 12 (10%)

St. Bernardus är en himmelsk öl, som givet köps vid varje möjligt tillfälle. Ölen tillverkas i belgiska Watou av Brouwerij St. Bernardus.

Brun grumlig vätska men fint skum. Medelkraftig kolsyra som kittlar tungan. Tycker att den i sina nyanser smakar annorlunda varje gång, men typisk belgiskt jästig, mörk frukt och en ton av citrus utgör basen. En aning söt, lite som honung. Alkoholen är bra balanserad. Trevligt komplext kryddad. En härligt krämig öl som ger mycket för pengarna. Betyg: 5.0 (5.0).