Crusoe

I veckan kände vi här hemma ett behov av att börja kolla på en ny TV-serie. Man måste ju ha något att slå ihjäl tiden med i väntan på nästa episode av True Blood. Sagt och gjort, surfade runt och fann serien Crusoe (2008) med Philip Winchester som Robinson.

Philip Winchester passar så oerhört bra för denna roll. Winchester är den sanna prototypen av en brittisk kolonisatör, hela anglosaxiska erövringen finns i honom: den manliga självständigheten, den samvetslösa grymheten, envisheten, den sega men tillräckliga intelligensen, den sexuella apatin.

Nej, nej, nej, det finns ingen trovärdighet i detta rollval. Hur har de tänkt? Philip Winchester känns som en korsning mellan sångaren i något obskyrt indiepopband och Hugh Grant. Han fjantar runt på ön och är mer mån om sitt utseende än att försöka överleva eller ta sig från dito.

Hans polare Fredag är inte heller särskilt trovärdig. I första avsnittet får vi reda på att han pratar 12 språk flytande, men hans engelska är så knagglig så att vi fick ladda hem undertexter för att överhuvudtaget förstå vad han säger. Ett skämt till serie som saknar röd tråd och är en sämre variant av Xena krigarprinsessan. Sen har jag ju personligen svårt för serier med fristående avsnitt. Undvik!